August Strindbergs Inferno i serieform

Man kan se en trend i att klassiska verk gestaltas som seriealbum, ett par aktuella exempel är Brontës Jane Eyre och Prousts På spaning efter den tid som flytt. Serietecknaren Fabian Göranson har gett ut sin version av August Strindbergs Inferno i serieform. Inferno skrevs 1897 under den så kallade Infernokrisen. Strindberg bodde då i Paris och Österrike, och var gift med österrikiskan Frida Uhl. Han var både välkänd och omdiskuterad i Sverige och hade kanske sina skäl att hålla sig utanför landets gränser. Under den här tiden ägnade han sig mycket åt religiösa och ockulta grubblerier, han led också av hallucinationer och vanföreställningar, och trodde sig bland annat vara förföljd. Han gjorde också försök med alkemi - att framställa guld.

Inferno skrevs ursprungligen på franska. I Fabian Göransons serieversion är boken ”fritt tolkad”, vilket innebär att texten är bearbetad, och vissa ändringar har också gjorts (han namnger till exempel kända personer som Strindberg lät vara anonyma, men vars identiteter kanske ändå var uppenbara vid den här tiden…) Att läsa ett verk i serieform både tillför och tar bort en dimension, genom att allt blir tydligare, men kanske övertydligt ibland… Det är ändå ett lättsamt sätt att ta del av ett innehåll som annars är ganska svårsmält.

/Åsa

Blandfärs - om skumma affärer i Malmö

Kalle Lind, komiker, radiopratare och författare till serien Människor, det vill säga Människor som det varit synd om, Människor som gått till överdrift och slutligen Människor som har haft fel har tillsammans med radio- och tvprofilen Kringlan Svensson (även sambo med min favoritserietecknare Nanna Johansson) skrivit en hejdlös rolig roman om ett samtida Malmö där färs och skumma affärer står i centrum. Handlingen är något skruvad: en Ica-affär i Värnhem misstänks sälja blandfärs innehållande människokött till glatt ätande poliser, bland andra. Efter en tid börjar en annan mathandlare i trakten ana oråd - detta skapar i sin tur en chans till ett fantastiskt scoop för den djupt grävande radiojournalisten Petra H:son-Branco. Sagt om Blandfärs (som romanen ju faktiskt heter...) är att den är i stil med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag är själv mycket förtjust i trailern till romanen som jag rekommenderar er alla att ta del av innan ni påbörjar er läsning.

/Sara

Camilla Tilling och Paul Rivinius: Bei dir allein!

Även de som säger att de inte brukar lyssna på klassisk musik lyssnar dock gång efter annan på långa stycken av klassiska arrangemang då de ser på film, då klassisk musik ofta används vid rörande, gripande scener. Franz Schuberts musik är så populär bland filmskapare att det tar en evighet att gå igenom listan på alla filmer vars soundtrack innehåller åtminstone en av hans sånger. Några noterbara exempel: Sjätte Sinnet, Good Will Hunting, Pianisten, Så som i himmelen, In Bruges och Benjamin Buttons Otroliga Liv. Även om man inte är ett hängivet fan av klassisk musik kan man hitta mycket att uppskatta bland Schuberts kompositioner. På Camilla Tilling och Paul Rivinius album Bei dir allein! har lyssnaren nöjet att ta del av melodiös opera komponerad av Schubert, musik så väl framförd att den skulle förgylla vilken film som helst. Till och med DN:s recension (recensenten är än så länge ej namngiven) av albumet har inslag där det visuella, filmiska i musiken betonas: "Sånger där Tillings underbart viga och naturliga sopranklang får ljuset att blixtsnabbt skifta från vokal till vokal."

/Johan

Bei dir allein! finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.

Fadren av August Strindberg

I och med årets hyllning till August Strindberg har jag nyligen läst den välkända pjäsen Fadren. Den skrevs i januari 1887. Senare det året skickade Strindberg in en skilsmässoansökan då han misstänkte att hans dåvarande fru, Siri von Essen varit otrogen mot honom. Dessa händelser kom att spegla förhållandet samt kontrasterna mellan kvinna och man i Fadren.

Personerna i sorgespelet är Ryttmästarn, hans hustru Laura, hans dotter Bertha, Doktor Östermark, Pastorn, Amman samt de mindre rollerna Nöjd och Kalfaktorn. Konflikten i pjäsen gäller dotterns framtida utbildning och vem som tar sig rätten över att bestämma den. Ryttmästaren värderar naturvetenskapen högt och anser därför att Bertha ska bli lärare. Modern vill däremot att barnet ska få utlopp för sin kreativitet och ser hellre att Bertha blir målarinna. Vad Bertha själv önskar eller vill, verkar vara oviktigt för båda föräldrarna vars största önskan är att få sin egen vilja igenom.

Ryttmästarn är en mycket egocentrisk figur som försöker forma sin dotter efter sig själv. Han saknar fram för allt faderskänslor och sätter sig själv främst i alla lägen. Han anser dessutom att hans vilja är familjens lag och gör sig själv till ett offer för den hysteriska och manipulativa hustrun. Hustrun Laura spelar på hans labila sinne genom att plantera följande tanke i Ryttmästarn: tänk om inte Bertha är hans egentliga dotter?



Fadren på Intima teatern 1908.

 Laura skakar om Ryttmästarns tillvaro genom att envist ifrågasätta och gå emot det rådande herraväldet. Ryttmästarns rädsla inför ett framtida matriarkat gör sig synlig – att kvinnor får sin vilja igenom samt tar makten vore sjukligt och befängt! Då Laura får Ryttmästarn att tvivla på om hans faderskap är äkta eller ej blir han till slut galen. Båda makarna är hysteriska karaktärer – dock riktas flest sympatier mot mannens håll som anser sig blivit lurad in i sitt sinnesjuka tillstånd. Kvinnan framställs som listig och skurkaktig. Det som är intressant är hur fort mannen tillintetgörs och förstörs av kvinnan som egentligen inte gör mer än att yttra sig...

För den som vill ha mer av Fadren kommer pjäsen att sändas i SVT under julhelgen, något att se fram emot! Tills dess kan ni botanisera bland Strindbergs övriga pjäser på biblioteket samt lyssna på radioteater i P1.

/Sara

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman (2012)

Att läsa Kerstin Ekman är en sann njutning. ”Grand final i skojarbranschen” är en lek och drift med den nu så populära autofiktiva romanen. I handlingen syns spår av Kerstin Ekmans eget liv, skrivande och karriär. Men man ska nog inte blanda ihop dem – ”Grand final...” är en roman om Lillemor Troj och Barbro Andersson. Båda uppvuxna i Kramfors, båda hamnar senare i Uppsala som litteraturstuderande. De känner till varandra men är inte vänner på något sätt. De kommer från olika miljöer, Babba (Barbro) från en trist arbetarmiljö, hon är också tung, ful, sur och tvär medan Lillemor har vuxit upp i en företagarfamilj, hon är söt, behaglig, välklädd, vet hur man för sig i olika sammanhang. Så dyker det upp en novelltävling i samband med lucia. Babba skriver en novell i deckarmiljö men inser att vinstchanserna ökar om författaren är luciasöt. Där kommer Lillemor in i bilden. Tillsammans sluter de en pakt som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt som visar upp sig och tar emot vinstpengarna medan Babba skriver. Inkomsterna delar man på. Och så rullar det på genom åren. Babba skriver i det dolda och utvecklas som författare, Lillemor är författaransiktet utåt - den som blir igenkänd, intervjuad, tar emot priser och förhandlar med förlaget.

Så småningom blir Lillemor även invald i Svenska akademien – så bra går deras ”samarbete”. Romanens upptakt är att Lillemor blir kallad till förlaget där man har tagit emot ett tjockt manuskript (skrivet av Babba) där hela historien avslöjas. Och där har man romanen, ”Grand final...” består till hälften av Babbas fiktiva manus och Lillemors läsning av detsamma. Men Babbas manuskript är förstås inte ”sanningen”. Manuset är beräknande och falskt och sett ur en mulen Babba-vinkel. ”Grand final…” är en historia vass som taggtråd. Kängor delas ut åt alla möjliga olika håll men kanske mest mot den ”manliga självgodheten”. Samtidigt riktigt bra läsning med väl fångad tidskänsla och detaljer från 50-talet fram till idag.

Personligen gillar jag ju den autofiktiva genren också, Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”-serie är lysande. En välskriven och välberättad bok är alltid bra oavsett genre. Något som blev övertydligt när jag efter läsning av ”Grand final…” öppnade Fredriks Lindströms novellsamling ”När börjar det riktiga livet?” – efter två noveller gav jag upp. Det gick bara inte att traggla sig igenom den torra texten.

/ Carina 

Bokcirkeln: Älskaren av Marguerite Duras

I måndags var det dags för vårens sista träff med stadsbibliotekets bokcirklar. Kvällen till ära träffades vi allihop i bibliotekets trädgård, och diskuterade Marguerite Duras ”Älskaren”. Boken bygger delvis på självbiografiskt stoff, utspelar sig i Franska Indokina strax före och under andra världskriget, och berättar kärlekshistorien mellan den femtonåriga franska flickan och den äldre, rika kinesen. Relationen inleds när de träffas på färjan över Mekongfloden, en dag när hon är på väg till skolan. Det finns dock många komplikationer; rikedom, hudfärg och kulturella skillnader är bara några...

Flera av oss hade fäst sig vid det poetiska och vackra språket, som nästan böljar fram, och ibland är mer lyrik än prosa. Berättartekniskt så byter Duras ofta tempus och berättarperson – detta tror vi är ett högst medvetet grepp. Ett annat genomgående drag är att mycket förblir outsagt eller bara antyds eller nämns i förbigående. Vissa scener och händelser återkommer hon dock till upprepade gånger, men alltid med något tillägg, som om minnet fördjupas efter hand som hon berättar.

Vi pratade också om relationen mellan flickan och mannen. Den verkar ojämlik på olika sätt. Han är man, rik och äldre än henne, men ändå verkar hon ha makt över honom eftersom hon är vit och tillhör kolonialklassen. Hans känslor verkar också uppriktiga, medan hon intalar sig själv att hon bara träffar honom för pengarnas skull, som hennes familj behöver. Förhållandet mellan flickan och modern verkar också problematiskt, och kan närmast liknas vid någon slags hatkärlek. Man får ingen fullständig bakgrund, men förstår att modern drabbats hårt som blivit änka tidigt, och använt alla familjens sparpengar till en jordlott som visar sig vara värdelös. Hon kan upplevas som känslokall, men kanske är hon snarare utarbetad och har stängt av sina känslor.

Det finns många bottnar i den här historien, mycket känns symboliskt laddat. Kinesen kallas bland annat ”smärtomannen”, vilket sannolikt är en koppling till den lidande Jesus på korset. Paret kan också ses som symboler för ockupationsmakten och den ockuperade. Bokens tema kan sägas vara överträdelser – av regler, normer och tabun av olika slag. Några av oss tyckte titeln var lite missledande, man hade kanske förväntat sig en mer traditionell kärleks- eller passionshistoria. I förordet till den nya pocketutgåvan sägs dock att ordet ”älskaren” har en mer allmän betydelse på franska, det behöver alltså inte bara gälla förhållandet mellan man och kvinna, utan kan till exempel också gälla mor och dotter…

/BG, Ida, Sara och Åsa

Carminho: Alma

När det kommer ett nytt stjärnskott som förutspås en lysande framtid brukar det för en exalterad recensent ligga nära till hands att säga: "Lägg det namnet på minnet!" Men då den nya stjärnan i det här fallet har ett namn som Maria do Carmo Carvalho Rebelo de Andrade är ni ursäktade om ni nöjer er med att komma ihåg hennes artistnamn: Carminho. Carminho är en ny lovande sångerska inom den portugisiska folkmusikstilen fado. Den här musiken uppkom på 1820-talet och dess ursprung kan spåras till portugisiska sjömanssånger samt arabisk och afrikansk traditionell musik. Fado är en genre som i Portugal är lika älskad och framförd med lika stor stolthet som flamencon är i Spanien. Förutom dess stora blandning av vitt skilda influenser kännetecknas fadomusiken av dess sorgsna sångtexter som handlar om fattigdom, förlust och sörjande, och om hur ingen kan undfly sitt öde, hur grymt det än är. Fadomusiken har aldrig en ensidig stämning utan är fylld av skiftande känslor som ofta står i strid med varandra. Sång som just sjunkit ner i mörka toner kan i ett och samma andetag stiga upp i överraskande höga, ljusa register, vilket speglar hur djup melankoli i en handvändning kan tillintetgöras av befriande längtan. Att helhjärtat hänge sig åt fado, som Carminho gör på albumet Alma, skulle kunna ses som ett kärleksbevis till en musiktradition som man i Portugal i nära tvåhundra år vänt sig till för att uttrycka sorgsenhet. GP:s Patrik Lindgren ger albumet betyget 4 på en femgradig skala och lyfter fram det som skiljer Carminho från mängden: "Kompet, oftast det klassiska med akustisk bas och gitarr och den distinktare portugisiska gitarren, är så där självklart utsökt i all lågmäldhet och Carminho sjunger också just så, innerligt och tekniskt perfekt utan att förhäva sig."
/Johan
Alma finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.

Fredagens stora bokbytardag

Jag och Åsa m.fl. skulle vilja puffa lite extra för den årliga bokbytardagen som äger rum på fredag. Kanske är det dags att se över bokhyllan där hemma? Jag är nog inte ensam om att ha ett vardagsrum där böckerna trängs med varandra, lästa som olästa. Men släng dem inte utan ge istället vidare ditt boktips till någon okänd. På stadsbiblioteket har vi under vårens gång haft ett bokbytarbord som mer eller mindre har fått sköta sig själv. Vissa dagar har det legat riktiga fynd där och väntat på sina nya ägare... På fredag uppmärksammar vi bordet återigen och fyller det lite extra dagen till ära. Välkomna in med era böcker för att byta till er överraskande läsupplevelser!

/Sara

Ett halvt ark papper

Ett halvt ark papper är en samling noveller av August Strindberg. De flesta är korta och ganska koncentrerade, en del bara på en sida. Huvudpersonen är alltid en man, oftast handlar det om en förlust eller ett tillkortakommande av något slag, som drabbat den enskilde. Titelnovellen ”Ett halv ark papper” sträcker sig bara över två sidor, men skildrar på sätt och vis ett helt liv. En man står i dörren till lägenheten han just ska flytta ifrån. På väggen där telefonbordet har stått hänger ett halvt ark papper kvar, en telefonlista. Överst finns fästmöns telefonnummer, senare nummer som påminde om en lycklig tid med arbete, förlovning och så småningom giftermål. Till slut står numren han helst vill glömma, till läkare och begravningsbyrå… Styrkan i novellkonsten är ju att fånga mycket på liten yta och framförallt att fånga läsaren direkt. Samlingen är en bra inkörsport till Strindberg om man inte läst något alls, eller om det var längesen!

/Åsa

Bokhyllor att inspireras av

Ibland kan man behöva lite inspiration till hur man ska ordna sin boksamling, kanske ska man köpa nya bokhyllor, eller så är man bara lite nyfiken på hur andras bokhyllor ser ut och är sorterade.

Bokhyllor av Alex Johnson innehåller bilder och beskrivningar av ett stort antal bokhyllor. En del är designklassiker, andra är mindre kända och förmodligen bara tillverkade i ett fåtal. Här finns både snygga, roliga, fantastiska och konstiga bokhyllor. Vad sägs till exempel om en bokhylla formad som en ko? Alex Johnson har också en trevlig blogg: http://theblogonthebookshelf.blogspot.se/

Om du vill se ännu fler fina och fantastiska bokhyllor, rekommenderas ett besök på fotobloggen http://bookshelfporn.com/ som är ett mecka för oss som älskar att kika in i andras bokhyllor och inspireras - och ibland avskräckas...

/Åsa