Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 30 mars 2015

Möte med bröderna Morgan

Klas Östergrens roman "Gentlemen" från 1980, har nyligen filmatiserats med många bra skådisar i rollistan, och den har hittills fått bra kritik av recensenterna. Jag ville gärna se filmen, men hade ju inte läst boken - och faktiskt ingen annan av Östergren heller, får jag erkänna - så det kändes som ett bra tillfälle att göra det!

"Gentlemen" handlar om Klas, en ung författare på uppgång, som under en sommar då han hankar sig fram med gräsklippning på en fin golfklubb, samtidigt som han på uppdrag skriver en modern version av Strindbergs "Röda rummet", träffar bröderna Morgan och dras in i deras värld. Efter att Klas förlorat allt han äger vid ett inbrott, erbjuds han att dela den stora paradvåningen på Hornsgatan i Stockholm med Henry och Leo Morgan. Historien utspelar sig hela tiden på flera plan; i nutid sitter Klas i bröderna Morgans anrika gamla våning och skriver, och parallellt får vi följa Henry och Leo Morgans liv och äventyr under föregående årtionden.

Henry Morgan är boxare, pianist och mångsysslare, en charmig typ som på något sätt alltid lyckas ta sig fram i världen. Henrys karaktär är nära besläktad med både Forrest Gump och Jonas Jonassons hundraåring - genom hans äventyr får vi en lektion i senare 1900-talshistoria. Henry har alltid lyckats befinna sig i händelsernas centrum; han har bott i Köpenhamn och Berlin, varit spion och träffat Salvador Dalí. Henrys yngre bror Leo är poet, och debuterade i "Hylands hörna" med uppläsning av egna alster, och ansågs då vara ett underbarn. Han är dock mycket känslig och något av en enstöring, och senare i livet drabbas han av psykisk ohälsa och fastnar i olika typer av missbruk.

Bostaden på Hornsgatan där bröderna, och sedermera även Klas, bor, har ärvts från adliga farfar Morgonstjärna och är helt oförglömlig. Våningen är som ett museum eller en kuriosabod med oräkneliga mörka rum, skrymslen och vrår, fullproppad med prylar som Görings gamla säng, och ett bibliotek med värdefulla gamla böcker, som Henry säljer av då och då för att få in lite pengar. I källaren pågår en skattjakt där bröderna Morgan och några av kvarterets invånare gräver en tunnel för att hitta den skatt som brödernas farfar började gräva efter, och var övertygad om skulle finnas där. Beskrivningen av våningen för tankarna till en annan lika fantastiskt beskriven våning som jag nyligen läst om; den som tillhör antikvitetshandlaren Hobie i Donna Tartts "Steglitsan", där den unge Theo hamnar efter att han förlorat sin mamma, läs mitt inlägg om den här.

"Gentlemen" är ett välskrivet läsäventyr, med intressanta karaktärer och en spännande historisk bakgrund. Som vanligt är det svårt att avgöra om man ska se filmen eller inte, men i det här fallet kan jag nog inte låta bli; manus av Östergren själv och med David Dencik och Sverrir Gudnason som bröderna Morgan - måste ses... :-)

/Åsa

lördag 28 mars 2015

Om Tranströmers poesi

I torsdags gick Tomas Tranströmer ur tiden, 83 år gammal. Nedan kan du åter läsa BG:s fina inlägg, som vi först publicerade hösten 2011, när det just tillkännagivits att Tranströmer skulle få Nobelpriset i litteratur:

Om poesi är den förtätade textens konst så är Tranströmer ett lysande exempel. Ibland blir varje mening en egen berättelse med både början och slut. Och däremellan oväntade vinklar och metaforer som öppnar sig mot ett försök till en förklaring av vad det innebär att leva. Färdiga svar får man leta efter hos andra.

Jag mötte Tomas Tranströmers poesi första gången på ett litet litet filialbibliotek i Lerum. 25 m2 stort tror jag det var. Men man hade skyltat med diktsamlingen "För levande och döda". Låter intressant tänkte jag. Efter ett halvår hade jag köpt på mig en hyllmeter blandad poesi. Så kan det gå om man läser Tranströmer. Upptäckte också efter den där hyllmetern att inte all poesi har Tranströmers lätta tyngd. Men ofta kan man bli förflyttad till en ny plats där världen känns ovan och spännande men ändå bekant. Pröva.

Var ska man då börja i Tranströmers författarskap? Börja varsomhelst, bli överraskad. Ibland kan det vara bra att låta slumpen bestämma. I synnerhet i ett så jämnt författarskap. Men här kommer två av mina favoriter, båda ur "Det Vilda Torget" från 1983:

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden. Perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande


Eldklotter

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldsflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
- glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret genom olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

"Minnena ser mig" är också titeln på en kort memoarbok där Tranströmer beskriver sin uppväxt. Också klart läsvärd.

Och till sist en sån där mening som står för sig själv lösryckt ur dikten. Från Vermeer ur "Levande och döda" 1989:

"Det gör ont att gå igenom väggar, man blir sjuk av det men det är nödvändigt"

/BG

fredag 27 mars 2015

Stalker


…är titeln på Keplers senaste thriller (eller paret Ahndorils, egentligen), och det är rätt obehaglig skräck som serveras i ett rasande tempo. Vi får återigen möta den ärrade kommissarien Joona Linna, som i praktiken återuppstått från de döda – vilket var skickligt iscensatt för att han skulle kunna dra sig undan sin förföljare och samtidigt kunna skydda sin familj. Vi får också följa hypnotisören från den första boken, Erik Maria Bark, där han förhållandevis nyskild inleder ett förhållande med sin pianolärarinna. Och både Joona och Erik blir inofficiellt inkopplade i ett seriemördardrama i Stockholm, där mördaren, några timmar innan mordet ska ske, lägger ut en filmsnutt på Youtube, där kvinnan som strax ska mista livet iakttas genom sina fönster. Det är obehagliga, privata observationer, och det blir nästa alltid panik i polisleden, när man inte kan identifiera och lokalisera kvinnan i tid för att förhindra nästa mord.

Och morden, de är alltid på kvinnor, vars samband till en början förefaller omöjligt att finna, och de är bestialiska, och i mitt tycke, onödigt detaljerade… hela historien frossar i blod och inkännande detaljer – som om jag som läsare behöver veta hur olika kniv- och yxhugg känns innan medvetslösheten och döden tar över. Jag vet inte, men hälften kunde räckt för mig, liksom alla mediciner, medicinska termer, alla möjliga och omöjliga förkortningar – det är som om författarna inte kan hejda sig i sin uppvisning av hur noggrann research de gjort… lagom hade varit ett bättre ledord för dem. Men det är oerhörd spänning på absolut högsta nivå, från första till sista sidan, och att det skulle sluta i en helt osannolik klappjakt på den stackars Erik kunde väl ingen ana. Allra minst jag, som inte kan låta bli att hela tiden se Mikael Persbrant framför mig – även om bara den första boken av åtta planerade hunnit bli filmad än, och inte var särskilt bra heller. Men filmrättigheterna till alla böckerna finns, och Paganinikontraktet har länge planerats vara klar för visning under hösten 2015, men om detta finns ännu inget bekräftat. Men böckerna är detaljmässigt som rena filmmanus – du ser allt väldigt noggrant framför dig medan du läser – vare sig du vill eller inte.

Är du nyfiken på vad vår kollega Carina tyckte om boken? Läs hennes recension här.

/Tuija

torsdag 26 mars 2015

”Tankar mellan hjärtslag” av Neftali Milfuegos



Detta är, enligt mig, en bok som har allt. Men som ändå till en början är lite svår att ta till sig, mest på grund av det ungdomliga talspråket tänker jag. Tranströmer-citat och brinnande, insiktsfull samhällskritik blandas med wate fakk, cash, tuben, keff med flera.

Boken är skriven under pseudonym. Det är en ung mans dagbok. Författaren, med svensk mamma och chilensk pappa, upplever ett slags ”mellanförskap”. I det svenska samhället, där han bott hela sitt liv, kan han bli stoppad och förhörd av polis på gatan på grund av sitt utseende för att efter en stund få höra: ”Det är lugnt, du kan gå, du bara såg ut som en blatte”. Eller få beröm för sin vältalighet, också baserat utifrån sitt utseende: -”Vilken bra svenska du har. Så ren.” – ”Jo, jag tackar, jävla sneare. Jag har bara bott här hela mitt fakkin liv” tänker han.

I Chile där han mestadels befinner sig i boken känner han sig trots allt inte riktigt hemma – mest på grund av språket, han talar flytande spanska men ett språk förändras ju och slang och uttal måste underhållas för att vara levande och en del av en människa.

Det är mycket droger och sex i boken, men inte så att det överskuggar engagemanget för människorna och samhället runt omkring honom. Främlingsfientlighet, kvinnoförtryck, vapenexport – får sina rättmätiga slängar i boken!

Drivet, aggressionen och passionen hos författaren och i hans språk går det inte att ta miste på. :

”Min värld brinner och jag kan inte släppa det. Jag kan inte acceptera min verklighet. Jag gråter över de fattiga. Jag gråter över krigen. Över de som sover utan tak. Över de som går hungriga. För att kulor plöjer sönder deras kroppar. Jag gråter över planeten. Över skogarna och haven”.


Och så tiden på marinbasen i Karlskrona! Läs boken – jag tror inte ni blir besvikna. Vilken debutbok!

/Lotta


onsdag 25 mars 2015

"The Book of Strange New Things" av Michel Faber

I Michel Fabers "The Book of Strange New Things" sätts karaktärernas relationer på prov i en prövande tillvaro främmande från vår egen, vilket får oss att se på våra relationer och vår omvärld med nya ögon. Bokens skickligt orkestrerade konflikter tar fram det bästa och sämsta ur karaktärerna, då de tvingas att välja sida och att ta ställning i livsavgörande moraliska dilemman. Gemensamt för de mest fängslande science fiction-berättelserna - från beskrivningar av dystopiska frihetsberövande samhällen till postapokalypsens undergångsskildringar - är att de utforskar människans villkor på ett sätt som bara den här genren tillåter. I "The Book of Strange New Things" håller en hel värld på att rämna och författaren visar därigenom vad som är allra viktigast för oss människor, vad vi väljer att behålla och rädda undan om allt omkring oss håller på att brinna upp. Boken låter oss se hur bräckliga förhållanden mellan individer kan vara och gör oss samtidigt påminda om civilisationens skörhet, hur lätt allt vi tar för givet kan rasera. Jag har sällan läst en science fiction-roman så känsligt inkännande, och empatin för karaktärerna smittar av sig. Samtidigt som huvudpersonerna, ett kärlekspar som kommunicerar från olika planeter med ofattbara avstånd mellan sig, strävar efter att förstå varandra strävar den främmande planetens ursprungsbefolkning att begripa sina kolonisatörer, och både huvudpersonerna och de två folken upptäcker oanade sanningar om sig själva. Många scener är oförglömligt poetiskt vackert beskrivna och en njutning att få ta del av. Varmt rekommenderad, vare sig man söker efter tänkvärd litteratur eller ett romantiskt rymdäventyr.
"The Book of Strange New Things" av Michel Faber finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.
/Johan

tisdag 24 mars 2015

Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk


Snart står påsken för dörren, och vad bättre då än att anamma den norska traditionen med att läsa påskekrim? Vilket helt enkelt innebär att man under lediga påskdagar passar på att grotta ner sig i otäcka deckare och kusliga spänningsromaner. Så härligt!
Jag har läst den just norske författaren Samuel Bjørks bok; Det hänger en ängel ensam i skogen som rätt nyligen kom ut på svenska. Det är första delen i en tänkt serie om poliserna Mia Krüger och Holger Munch. Samuel Bjørk är en pseudonym för en norsk författare, men det är inte så värst hemligt, det finns bild på fliken i boken samt information på nätet vem som står bakom namnet.
Nåväl, i bokens början så sitter den unga polisen Mia Krüger ute på en isolerad ö i skärgården, och tänker mörka tankar. Vi förstår snart att något har hänt, Mia arbetar inte längre och dras längre och längre ner i sina snåriga minnen. Samtidigt hittas en ung flicka hängande död i skogen, med sin skolväska på sig och en lapp från ett flygbolag runt halsen där det står: Jag reser ensam. Och snart försvinner ytterligare ett barn…
Holger Munch, en polis med många yrkesår bakom sig blir inkopplad på fallet som berör hela Norge. Media står och stampar utanför polishuset och från ministerhåll kommer påtryckningar om en snabb lösning, medan oroliga föräldrar håller sina barn hemma från skolan. Munch åker därför med ett fladdrigt hjärta ut till den ö där Mia Krüger sitter för att försöka övertala sin gamla kollega att komma tillbaka till kåren.
Det hänger en ängel ensam i skogen är en spännande deckare, med många tvära kast och mystiska frågetecken. Jag hade mina funderingar över vem som är mördaren, men jag gissade inte rätt alls, vilket alltid är uppfriskande! Det finns förvisso en del klassiska deckargrepp i boken, men den känns ändå så pass bra och ”ny” att det inte stör mig. Boken lämnar dessutom många frågetecken kvar kring den två huvudpersonerna, att jag ser fram emot nästa del i serien. En rätt så perfekt deckare för lata dagar! Eller för att varva ner under stressiga dagar, för den delen.

/Malin

måndag 23 mars 2015

"Fortfarande Alice" - igen

Vi brukar försöka undvika att upprepa oss här på Bokstugan-bloggen, men ibland blir det nödvändigt. När nu filmen "Still Alice" skördar framgångar efter att Julianne Moore tilldelats en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, vill jag gärna påminna om den mycket läsvärda boken bakom filmen, "Fortfarande Alice" av Lisa Genova. Här är en kortfattad version av mitt inlägg från september 2010:

Alice Howland är 51 år när hon får diagnosen Alzheimers sjukdom. Hon är professor i psykologi vid Harvard och forskar och undervisar i språkpsykologi. Språk är viktigt för Alice, och det är just i språket som de första tecknen på hennes sjukdom börjar visa sig. Det börjar med att hon glömmer ord under sina föreläsningar. Alice förklarar det med att hon är överansträngd och i klimakteriet. En dag när hon är ute på sin vanliga joggingtur tappar hon bort sig och minns inte var hon är eller var hon bor. Efter den händelsen blir hon rädd och söker upp sin läkare. Efter en rad olika prover och utredningar får hon till slut diagnosen Alzheimers. Boken följer Alice under två års tid, då sjukdomen förvärras snabbt och blir väldigt påtaglig, både för Alice själv, och för hennes man och deras vuxna barn. Boken känns som en mycket trovärdig skildring av sjukdomen, sedd ur patientens synvinkel. Under läsningen märker man hur språket i boken försämras, i takt med att Alices sjukdom blir värre, och i slutet minns hon inte längre namnen på sina nära och kära. Författaren, Lisa Genova, är neuropsykolog och arbetar med frågor som rör Alzheimers. Även om det är ett jobbigt ämne så är det en mycket läsvärd bok, som väcker tankar och frågor som stannar kvar hos en långt efter man har läst ut boken.

Efter att ha läst boken kändes det som om man hade fått insikt i något man helst skulle slippa - men ändå aldrig skulle vilja vara utan - om ni förstår vad jag menar... Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska se filmen, den har fått varierande kritik av recensenterna, kanske är det bäst att bevara det starka minnet av boken och läsupplevelsen...

/Åsa

fredag 20 mars 2015

Systrarna Tides sista sommar


…är titeln på Hannah Richells roman om familjehemligheter kring en tragedi. Och det är de tre kvinnorna Tide som omväxlande berättar, i dåtid och i nutid. Och då, det var för tio, tjugo år sedan, när Helen träffade sin man Richard, snabbt blev gravid med Cassie, och kände sig obekväm med Richards föräldrar som bodde ute vid havet någonstans sydost om London i ett jättelikt, gammalt hus. Strax därpå föddes även Dora, och familjen levde sitt ganska vanliga, hektiska barnfamiljsliv i London tills Richards föräldrar plötsligt och oväntat dör. Och för Richard känns det oerhört viktigt att förvalta vidare sina föräldrars ögonsten – huset vid havet. Så trots Helens ovilja river de upp sitt Londonliv och flyttar ut på landet. Barnen vänjer sig ganska snabbt medan Helen sörjer sitt yrkesliv vid universitetet och trampar runt i sin svärmors gamla grejer hela dagarna och känner det som att hennes liv på något vis tagit slut. Dock får de en nystart när en lillebror till flickorna föds och alla lever upp, och ett ganska gott liv för dem alla tar vid, tills plötsligt en sommardag, när Dora är runt tretton och Cassie runt femton, det händer som bara inte får hända. Familjen drabbas av den värsta av katastrofer, och sorg och skuld driver dem isär så till den milda grad att familjen totalsplittras.

Tio år senare är Dora ganska glad och lycklig trots allt, och när hon blir gravid känner hon att hon måste ta tag i det förflutna – helt enkelt ta kontakt med sina familjemedlemmar, om hon ska kunna gå vidare harmoniskt och bilda en egen, ny familj. Hennes gamla är alltför sargad och trasig i sitt nuvarande skick och något måste göras. De måste kunna lätta på sina skuldbördor och gå vidare, men hur? Ju mer de lyfter på locket desto fler skuldbelagda hemligheter kommer fram i ljuset. Går det att försonas med det förflutna, och går det att försonas med varandra? Och hur mycket kan man förlåta för att kunna gå vidare, när det svåraste är att förlåta sig själv…?

Intressant och spännande läsning, även om jag än en gång lyckats få en bok i mina händer som innehåller enorma mängder sorg, skuld och skam. Men det viktigt att inte glömma att katastrofer aldrig väntar borta vid horisonten, dem lever vi parallellt med – det räcker med ett enda litet snedsteg, en ynka liten obetänksamhet, ett litet, litet felaktigt beslut… så blir livet aldrig mer som det var. Huu… lite läskigt är det allt!

/Tuija

torsdag 19 mars 2015

Amanda Svensson till Karlskrona

Foto: Andreas Rasmusson
På onsdag besöker en av mina favoritförfattare stadsbiblioteket, nämligen Amanda Svensson. Rubriken för kvällen är "Allt det där jag sa till dig var sant - om poeter, pirater och en senaste romanen". Vi har tidigare bloggat om romanen Allt det där jag sa till dig var sant, som utkom våren 2014, Maja beskrev den då som "suggestiv, mörk och svårgenomtränglig" men "som berör och skakar om". Majas inlägg finns att läsa här. Enligt förlaget avslutar Svensson därmed en löst sammanhållen trilogi där egensinniga kvinnor som söker sin egen väg står i fokus.

Amanda Svensson är från Malmö och hennes berättelser utspelar sig ofta i Skånetrakten. Ett vanligt förekommande tema är, som jag tidigare nämnde, unga identitetssökande kvinnor. Hon arbetar även som kulturjournalist och är verksam på bland annat Expressen och Sydsvenskan. Svensson debuterade tidigt med Hey Dolly (2008) som har lyfts fram som en generationsroman. Den utspelar sig i Malmö och handlar om den något dysfunktionella Dolly som längtar efter något annat, något större, en verklighetsflykt, bort från Malmö och hennes genomtråkige och ospontana pojkvän Mårten. Jag läste den för några år sedan och blev helt knockad av det rappa men fram för allt roliga språket. Jag ska nu läsa om boken inför bibliotekets läsecirkel och det ska bli intressant att se om jag uppfattar den idag. Därefter utkom Välkommen till den här världen (2011) som blev nominerad till Augustpriset. Åsa läste och bloggade om den vilket går att läsa här. 

Amanda Svensson skriver lekfullt och i ett högt tempo, ofta med en stor portion humor och värme, men hennes texter är även laddade med en hel del svärta. Missa inte hennes föredrag på onsdag, den 25/3, kl. 19. Biljetter finns att köpa på stadsbiblioteket.

/Sara

onsdag 18 mars 2015

Musik som inte finns på Spotify

Artisterna Björk och Taylor Swift har valt att inte göra sina senaste album tillgängliga på Spotify. Deras åsikter, vare sig argumentet är att artister som låter sin musik vara gratis får mindre respekt (enligt Björk), eller att det finns en föreställning musik som är gratis inte har något värde (enligt Swift), handlar i slutändan om att artister inte kompenseras tillräckligt för arbetet de lagt ner. Det går dock att lyssna på Björks och Swifts album gratis genom att låna dem på biblioteket. Detsamma gäller många andra album som inte finns på Spotify. På Karlskrona stadsbibliotek finns exempelvis samtliga av Beatles album, många av dem även i flera exemplar. Andra band och artister vars musik inte finns på Spotify men som man kan låna på biblioteket är AC/DC, Radiohead, Garth Brooks, Tool och Bob Seger.
/Johan