Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 3 mars 2015

Lejonet från Zagros

Polisöverintendent Lena Matthijs i Göteborg skriver deckare utöver att arbeta som biträdande operativ chef – hon borde alltså kunna ämnet ordentligt. I sin tredje bok väver hon ihop två händelseförlopp, som i tid sker med någon veckas mellanrum – först får vi veta att en mördad och styckad man hittas i ån utanför Ulricehamn, och sen får vi veta vad som utspelade sig i södra Kurdistan en vecka tidigare. På detta vis nystas ett förfärligt och tragiskt öde upp – historien om hur hunsade Aisha iscensätter sin egen död, och lämnar sin tyranniske man och sina fem barn och försvinner. Hur hennes rasande man svär att hämnas henne genom att dumpa barnen i öknen under sin väg till Sverige, dit han tror att hon flytt. Hur den fantastiske tolvårige Zana länge lyckas hålla sig och syskonen vid liv trots nattens kyla, dagens hetta, banditer och brist på mat och vatten. 

Parallellt får vi alltså då också följa kriminalkommissarie Hasse Nelander-Wein i Borås och hans team, som i den svenska sommarhettan får det omöjliga uppdraget att försöka lösa mysteriet med en oidentifierbar styckad manskropp och en lika oidentifierbar mördare…

En nog så intressant historia, som trots lite språkliga brister är läsvärd, om inte annat så för att den är inspirerad av ett verkligt fall.

/Tuija

måndag 2 mars 2015

Reafångst och Bokstugan om kvinnlig vänskap

I veckan som gick drog bokrean igång, och numera måste man ju kolla både bokhandeln, nätbokhandlar och varuhus för att vara säker på att inte missa något fynd. Lite av sin tjusning tycker jag ändå bokrean har mist, det känns inte riktigt som man gör de där stora fynden längre, och det är heller inte några köer utanför bokhandeln vid midnatt numera... Jag är i alla fall nöjd med mina (förvånansvärt få) inköp hittills i år. Mest nöjd är jag nog över att ha hittat den vegetariska kokboken "Mera vego" till reapris. Jag lånade hem boken efter tips från Sara, och blev jättesugen på att laga mer vegetariskt! Recepten är uppdelade i olika nivåer från vardag till fest. Det finns både enkla rätter med få ingredienser och lite mer avancerade. Layouten är snygg med många bilder och tydlig text.

Maria Gripe var en av mina favoritförfattare under uppväxten och det har nog aldrig riktigt gått över, så jag blev jätteglad när jag hittade ett par av hennes klassiker i nya snygga utgåvor på rean. "Tordyveln flyger i skymningen" pryder nu sin plats i min bokhylla, och ska definitivt läsas om snart! Ingen rea utan språknörderi, och i år får den böjelsen representeras av "Hur låter svenskan ejengklien?" av Olle Engstrand. Varje år köper jag också några reaböcker som jag redan läst, men i efterhand insett att jag också vill äga. "Steglitsan" av Donna Tartt var en av förra årets största läsupplevelser, och den kände jag att jag ville ha i min bokhylla för att kunna återkomma till, och kanske låna ut - givetvis bara till folk som vet hur man handskas med böcker...

Nu när ni säkert tröttnat på reavimlet ska ni förstås komma till Café Bokstugan imorgon. Denna gången har vi en gäst, Bibi Jonsson, professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, som ger oss en föreläsning på temat  "Den komplicerade vänskapen". Hon kommer att prata om hur kvinnors vänskap skildras i bland annat Elin Wägners, Moa Martinsons och Agnes von Krusenstjernas romanvärld. Lotta, Sara och jag tipsar om böcker på temat kvinnlig vänskap, och vi har förstås också läst några av författarna som nämns i föredraget. Som vanligt ses vi i stadsbibliotekets hörsal kl. 18. Det blir också bokutlottning och fika för liten slant från Systrarna Lindqvists café och hembageri - och vi är nog många som hoppas på att semle-säsongen inte är över än...

/Åsa

torsdag 26 februari 2015

In i labyrinten av Sigge Eklund


11-åriga Magda är försvunnen. Hennes föräldrar, Åsa och Martin, psykolog och förlagschef, äter middag på en restaurang i närheten av villan där deras dotter lämnats ensam. När de för andra gången avbryter middagen för att titta till henne är hon spårlöst borta. Vi får därefter följa föräldrarna men även två andra personer med koppling till Åsa och Martin, nämligen Tom och Katja, då det har gått cirka åtta månader sedan händelsen. Magda är fortfarande inte funnen och de fyra personerna, som på olika sätt är engagerade i Magda, slåss mellan att hantera sorg, oro, lägga ihop ledtrådar och försöka komma fram till en lösning samtidigt som de brottas med sina egna trauman och problem.

Åsa är sjukskriven. Dagarna flyter ihop för henne och relationen med Martin har försämrats kraftigt i och med dotterns försvinnande. Paret är som främlingar inför varandra. Martin i sin tur, bearbetar fortfarande sviterna från hans lillebrors självmord som skedde för flera år sedan, innan han träffade Åsa. Han ältar och har skuldkänslor över att han inte fanns där för sin bror men har nu precis samma svårigheter när det gäller att engagera sig i sitt eget barn. Martin är dessutom huvudmisstänkt eftersom han inte har något alibi på eftermiddagen samma dag som Magda försvann. Det framkommer även att polisen har hittat spår av Magdas blod i baksätet på Martins bil. Andra upplever honom som en man med hett temperament som har svårt att hålla in sina aggressioner, vilket bara stärker på anklagelserna mot honom...

Slutligen har vi tidigare nämnda Tom och Katja: Tom arbetar för Martin och gör allt för att skydda honom. Han försöker själv pussla ihop de ledtrådar som han kommit över, de leder honom vidare till forskning om labyrinter samt till en lägenhet med anknytning till Magda. Katja i sin tur, är sambo med Tom men är även hon innästlad i Magda under andra omständigheter. Hon arbetar som skolsköterska på Magdas skola och kan vittna om en hel del blåmärken på flickans kropp…

Romanen varvar dessa fyra personers tankar och känslor och det är intressant att se hur personerna skiftar under läsningens gång. Tom och Katja bidrar även till att vi får se familjen utifrån, en familj som verkar splittrad och olycklig och som varit det under en längre tid… Det är en otroligt engagerande spänningsroman om relationsproblematik men som ger även läsaren en klurig deckargåta. Sigge Eklund lyckas även på ett skickligt vis att knyta ihop alla karaktärerna till varandra så det känns naturligt och okonstlat.

/Sara

onsdag 25 februari 2015

"Wallflower" av Diana Krall

Diana Krall är en ypperlig pianist, men på hennes nya album är det hennes mäktiga sångröst som tyngdpunkten läggs på. Albumet får mycket fin kritik i Mojo, Uncut och All Music Guide. I New York Times skriver Stephen Holden: "Diana Krall sounds glum and fatigued on “Wallflower,” a collection of songs mostly from the ’70s and ’80s associated with the Eagles, Elton John, the Carpenters and others, that sustains a mood of quiet desperation." The Telegraphs Neil McCormick beskriver albumet med de här orden: "She doesn’t unleash any grandstanding notes, but maintains a torch-burning sophistication, like a lounge chanteuse on a quiet afternoon in the cocktail bar, nursing a broken heart."
/Johan
"Wallflower" finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.
 

tisdag 24 februari 2015

The Abominable av Dan Simmons


Nu har jag efter flera dagar läst ut detta monster till bok! Över sexhundra sidor fyllda med snö, is, dumdristiga män, världens högsta berg och ond bråd död. Så här efteråt känner jag mig lite matt, fast på ett bra sätt. Det här är en bok för oss som älskar de vita vidderna, de ödsliga bergen där vinden stormar och varje felsteg kan innebära ett helt annat slut än det vi tänkt oss. The Abominable är en helt fiktiv historia, men Simmons väver skickligt in verkliga händelser och historiska personer som går in och ut i berättelsen.
Historien tar sin början på ett soligt Matterhorn 1924, där tre alpinklättrare tar igen sig efter topp bestigningen. En av dem är vår berättare, Jake Perry, en ung och något naiv amerikan som visserligen har klättrat en del men inte är lika erfaren som sina två kollegor. Sittandes där på berget så läser de en några dagar gammal tidning där huvudnyheten är att George Mallory och Sandy Irvine har försvunnit och antas vara döda på besten till berg; Mount Everest. De tre männen blir chockade och bestörta över nyheten, för om någon skulle kunna vara den första på världens tak så vore det väl klätterkändisen Mallory. Men snart så tar drömmen om att själva vara först på toppen över…
Ett år senare har de tre löst den ekonomiska biten genom att bli sponsrade av Lady Bromley, vars son även han försvann någonstans på Everest sommaren 1924. Mot alla odds så tror den sörjande modern att sonen kan vara vid liv fortfarande, därför tar expeditionen form av en räddningsexpedition, även om Perry och hans kollegors främsta mål är att nå toppen först av alla.
Väl på Mount Everest så har de tre fått sällskap av unge herr Bromleys kusin, samt en stor grupp sherpas. Men som vi vet, även i modern tid, så är Mount Everest ingens vän. Berget tar det och de som berget vill. Vädret och de sjukdomar som kommer med den höga höjden tar ut sin rätt. Och de är inte ensamma i detta karga, hjärtlösa virrvarr av glaciärsprickor och lösa klippblock. Snart upptäcker gruppen att något eller någon jagar dem.
The Abominable är en tjock och lång bok. Och Simmons har gjort ordentlig research, många sidor går åt att beskriva utrustning och olika klättertekniker. Vilket jag tycker är väldigt intressant och fascinerande, men det är ju jag det. Det är dock sidor man som läsare lätt kan skumma igenom, för boken blir ändå den spännande och otäcka thriller som det här är. Mount Everest är en oerhört tacksam miljö för en spänningsroman! Jag drar efter andan när någon halkar, för på 8000 meters höjd är en simpel snubbling lika med en dödsdom. Och även om bokens tvist kanske är en smula långsökt, så köper jag det ändå. För bokens egentliga huvudperson, Mount Everest, är så pass fängslande. Och jag lär mig väldigt mycket om bergets klätterhistoria. Samt får en kittlande längtan efter att åka dit, det drar och lockar på mig! Jag har länge byggt mina luftslott på världens berg och djupa glaciärer, och efter den här boken så fortsätter jag med det.
Om ni blir sugna på att läsa något på svenska om just Mount Everest, så kan jag även rekommendera Tunn Luft av Jon Krakauer, en spännande och tragisk historia om en av alla klätterolyckor på världens tak.




/Malin

måndag 23 februari 2015

Tom, lille Tom

Barbara Constantine har tidigare fått sin senaste bok ”Och sen Paulette” översatt till svenska, och nu har boken hon skrev dessförinnan också översatts. Kanske är lille Tom inte fullt lika feelgoodtrevlig, men man märker att hon här hade börjat jobba på det, och mer fullt ut utvecklat sin stil när hon senare kom ut med Paulette. Men detta är, trots det, alltså också en riktigt hjärtevärmande solskenshistoria, som rör sig kring ett antal lite småtrasiga människoöden i de spriddaste åldrar – precis som i Paulette! Här är det lille Tom som får världen att snurra, han är elva år och bor tillfälligt i en husvagn med sin mamma, som är 25 (!) och inte riktigt vill kännas vid varken föräldraansvar eller annat. När de inte har så mycket att äta besöker han olika grannars grönsaksländer för att ”låna” lite, och en dag ramlar han över en gammal kvinna som gråtandes ligger hjälplös bland kålen. Han lyckas hjälpa henne både där och då, och även senare, och de utvecklar en speciell sorts vänskap. En annan sorts speciell vänskap utvecklar han parallellt med en ung man som dykt upp i trakten, och kring dessa fyra personer blottas så småningom upp gemensamma band som ingen av dem anat fanns.

Det är alltid väldigt udda karaktärer i Constantines värld, som det trots alla deras tillkortakommanden är svårt att inte tycka om. Och alldeles särskilt lille Tom…

/Tuija

fredag 20 februari 2015

"Förtvivlade människor" av Paula Fox

Boken skrevs 1970 med originaltiteln ”Desperate characters”, men har egentligen först nu fått den uppmärksamhet den förtjänar, mycket tack vare Jonathan Franzen som hyllat den och även skrivit förordet till den amerikanska nyutgåvan. Nu finns boken också i en fin svensk nyutgåva från Natur & Kultur.

Den tunna boken (knappt 200 sidor) är till sin form närmast ett drama, eller ett kammarspel. Den utspelar sig under några få dagar 1969 och involverar en handfull personer som står varandra nära. I centrum finns Sophie och Otto Bentwood, ett par i 40-årsåldern som bor i Brooklyn, ett område i New York som under den här tiden genomgick en förvandling. Idag är det ett fint område, då var det på uppgång, men med slummen bara runt hörnet.

Det är inga stora händelser som skildras, snarare sker förändringarna inom huvudpersonerna. Historien börjar med att Sophie blir biten av en vildkatt hon matat ett tag. Detta verkar vara en av orsakerna till den kris som får paret att fundera över sina liv, sitt förhållande och de val de gjort. En annan bidragande faktor är att Ottos affärspartner och vän sedan många år bestämmer sig för att avsluta deras samarbete. Helt plötsligt är det som om de ser på sina liv med nya ögon, och de är inte helt nöjda med vad de ser.

Den korta berättelsen säger en del om sin samtid, men framförallt är den en ögonblicksbild ur några människors liv. Språket är exakt och väl avvägt, inte ett ord saknas, inte ett ord är överflödigt. Karaktärerna tecknas tydligt och skarpt i all sin svaghet och styrka. Läs ”Förtvivlade människor”, men låt läsningen få ta tid, den är väl värd det.

/Åsa

onsdag 18 februari 2015

Karlskrona stadsbibliotek på Spotify

Vi som arbetar på Karlskrona stadsbibliotek kommer under den närmaste tiden att börja bygga spellistor Spotify. Ni hittar vår profil här. Vi kommer att använda oss av Spotify för att ha musik som ackompanjerar olika evenmang och för att informera om ny musik på CD och DVD som vi tillgängliggör på biblioteket. Senare kommer vi även att välja ut smakprov av band och artister som uppträder i Karlskrona och omnejd under årets gång. Det finns också planer på att vi ska tipsa om musik som förekommer i romaner och filmer som man kan låna på biblioteket.

/Johan

tisdag 17 februari 2015

Chocken efter fallet av Nathan Filer

Bokförlaget Sekwa kanske många av er känner till, det svenska förlaget som ger ut översatt fransk litteratur med fin fingertoppskänsla. För något sedan startade de även förlaget Etta, som ger ut engelskspråkiga guldkorn. Från dem kommer just den här boken, Chocken efter fallet av Nathan Filer som kom förra året.
 Chocken efter fallet
Här möter vi Matthew, en ung man med ett turbulent inre. Matthew sitter på en psykiatrisk avdelning i Bristol och försöker berätta sin historia. För oss, för sig själv, eller för den som vill lyssna. Han knapprar på en gammal skrivmaskin och ritar stora och intensiva teckningar boken igenom. För det är enda sättet för Matthew att hitta sin historia. Redan på sida två så presenterar han nämligen sin älskade bror Simon. Simon, som några sidor senare kommer att vara död. Men Matthew är säker på att vi kommer tycka om Simon, trots att han aldrig blev sig lik efter sin död… Under historiens gång så pratar Matthew hela tiden direkt med oss läsare. Till slut så känns det som att jag sitter där bredvid honom i det torftiga rummet, där vi röker cigarett efter cigarett.
Många år har nu gått sedan broderns död, brodern som dog under oklara omständigheter. Men för Matthew är såret färskt. Simon finns hela tiden i periferin, hans ansikte syns i vattenpölarna, i ljusen på födelsedagstårtan. Och Simon vill att Matthew ska komma och leka med honom. Leka för alltid, i eviga tider. Men det är ingen annan som ser Simon, bara Matthew. Därav rummet på den psykiatriska avdelningen.
Det här är en vacker liten historia om den djupa sorgen efter de vi mist. Skulden och skammen. Det är en historia om de starka band vävda av kärlek som sträcks och töjs mellan syskon. Det är historien om det barn som blev kvar, i en värld där inget längre är sig likt, en värld där en psykisk sjukdom bäddar ner sig likt en galen och lömsk orm längst in i hjärnans dunkla vrår. Chocken efter fallet är en rå berättelse, men samtidigt en finurligt ömsint bok. Jag både fnissar, drar efter andan och blir djupt berörd av Nathan Filers bok.

/Malin

måndag 16 februari 2015

"Rule Britannia!" av Johan Hakelius (2014)

 Återigen gör Johan Hakelius nedslag bland den brittiska historiens personer och händelser, denna gången från sista delen av 1800-talet - den viktorianska eran, fram till ca 1945. Det ska sägas direkt att Hakelius inte gör några som helst anspråk på att ge någon rättvis eller heltäckande bild av brittisk historia. Hans texter förhåller sig inte heller till den brittiska kolonialismen och dess följder, på något som helst kritiskt sätt. Det är helt enkelt inte syftet med boken. I förordet skriver han själv att han ser sin bok som en kuriosabod, där man kan titta runt på det som intresserar en, och lämna resten därhän.

 I ljuset av DN:s konstaterande att historieböckerna i skolan främst skildrar männens historia, är det dock glädjande att Hakelius lägger lika mycket omsorg på att gestalta den brittiska historiens tokiga kvinnor, som de tokiga männen. I de första kapitlen skildras några av den brittiska kolonialmaktens företrädare, och deras ständiga försök att upprätthålla civilisationens alla bekvämligheter, oavsett vilken gudsförgäten eller krigshärjad del av världen de befinner sig i, genom att omge sig med teserviser, brevpressar, rökrockar, och andra i sammanhanget lika oanvändbara föremål. Även dåtidens kungligheter, drottning Victoria och hennes älskade Albert uppträder flitigt. Vanligt folk får man dock leta efter någon annanstans, men mellan raderna kan man läsa att det nog inte alltid var så roligt att vara en vanlig Londonbo under den här tiden.

Mitt favoritkapitel är ”Djuren är väl också män’schor?” som handlar om viktorianernas fäbless för att avbilda djur i mänsklig skepnad. Även om fenomenet med gulliga kattfilmer på Youtube tillhör vår egen tid, har det definitivt sin föregångare i den viktorianska tidens målningar av kattungar på tebjudning eller hundar i kostym. Det var också under denna tid många av våra än idag mest populära djurberättelser kom till, exempelvis Alice i Underlandet, Det susar i säven och Beatrix Potters sagor.

”Rule Britannia!” är rolig och bildande, och Hakelius skriver med stor kunskap om sitt ämne och mycket humor. Han är dock svag för årtal och personnamn, och gör gärna små utvikningar och parenteser, vilket gör boken ganska faktaspäckad.

/Åsa