Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 29 juli 2015

Istvillingar av S.K Tremayne


Istvillingar tänker ni, vad är det för typ av bok att läsa mitt i sommaren? En alldeles utmärkt krypande otäck sommarbok säger jag då! Och om vi nu ska vara helt ärliga, så har väl ändå sommarvädret hittills inbjudit till mysiga lässtunder. Inomhus.
Vi möter här familjen Moorcroft; Angus, Sarah och Kirstie. En sargad familj på tre, som alldeles nyss var en familj på fyra. Kirstie hade en tvillingsyster förut, Lydia.
 Kirstie och Lydia, enäggstvillingar, sex år gamla och varandras fullständiga avbild. Så lika, att till och med Angus och Sarah har svårt att se skillnad på dem. Två flickor som har en egen värld med ett eget språk. Tills den dag Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar blir en ensam syster och en familj i spillror. Desperat försöker föräldrarna komma på någon slags strategi för hur de ska kunna kravla sig uppifrån det nattsvarta hål av sorg och förvirring där de fastnat. Lösningen blir ett ärvt hus på en liten isolerad ö i Hebriderna, där de hoppas kunna starta om igen. Ett nedgånget hus, som de kan lägga sin energi på att rusta upp och vara ett med naturen.
Men inget blir som de har tänkt sig. Naturen på den lilla ön är allt annat än medgörlig, stormarna avlöser varandra, strömmen är oberäknelig, och tidvattnet styr deras kontakt med fastlandet. Men framförallt så blir slitningarna den lilla familjen mellan allt större och rivigare. Angus och Sarahs äktenskap är mer av ett skyttevärnskrig. Och Kirstie, systern som blev kvar, hon beter sig alltmer oroande. Hon sluter sig inom sig själv, vantrivs i skolan och är allmänt olycklig. Men det värsta är att Kirstie inte slutar hävda att de har förväxlat henne med den döda systern.. Kirstie får utbrott efter utbrott där hon skriker att hon är Lydia och att det var Kirstie som föll den där ödesmättade dagen.
Snart börjar tvivlet så sina frön i Sarah, vilken av hennes döttrar är det egentligen som ligger bredvid henne i dubbelsängen? Vad hände den där dagen när Lydia, eller var det Kirstie, föll mot sin död? Huset på ön känns mindre och mindre, och det förflutna kryper närmre och närmre. Sanningen hinner ta många snärjiga omvägar innan boken är slut.
Istvillingar är en spännande roman som får en att fundera än hit och än dit över hur det hela hänger ihop, och fram till sista sidan så har man som läsare verkligen inte en aning. Det är spännande, hjärtskärande, kusligt och tragiskt! Och en fin naturskildring dessutom över en karg och hård miljö, en miljö som jag är vansinnigt förtjust i. Läs Istvillingar, namnet till trots, i sommar! Den är för bra för att låta vänta ända till hösten och dess stormar.

/ Malin

måndag 27 juli 2015

Semesterläsning


Så är då de lata, sköna dagarna över för denna gång, då man äger sin tid och gör precis det man vill, istället för alla måsten på jobbet. Och eftersom jag sällan under semestern läser det jag trodde jag skulle läsa, så brukar jag heller inte vilja skriva ihop något om mina läsplaner innan semestern, utan hellre efter. Ibland är böckerna inte alls vad jag trodde, och därför läser jag inte klart dem. Ibland droppar det in reserverade, kanske nya, efterlängtade böcker, som oväntat får en helt annan prioritet i min läshög, när det väl är dags att börja på en ny. Och så blev det även denna gång.

Jag började i alla fall semestern med att läsa Gillian Flynns debutbok ”Vassa föremål” (ni vet hon med Gone Girl..) – en nyöversättning, men den har tidigare getts ut under titeln ”Vass egg”, och Åsa har skrivit om den tidigare här på bloggen. Den nya översättningen imponerade inte alls på mig, tvärt om, men storyn var onekligen både spännande och intressant. Jag gissar att jag efter den läste Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”, den omtalade Augustvinnaren… som ju även jag borde ha läst, men den gav mig inget bestående intryck alls. Så är det ju ibland, läsning är sannerligen en smaksak, och då är det väl en evinnerlig tur att det finns något för alla!

Därefter läste jag tonårsboken ”Fågelbarn” av Christin Ljungqvist – en synnerligen begåvad författare från västkusten! Hennes böcker har varit både ordentligt omtalade och omtyckta, främst av vuxna, och därför läste jag hennes senaste för ett tag sedan. Som jag blev så förtjust i att jag läste hennes näst senaste nu. Som jag blev så oerhört imponerad av, och som gjorde ett oerhört starkt intryck på mig, så nu måste jag bara läsa hennes debut också! Och så kan det bli ibland – att man läser böcker i ”fel” ordning. Men vad gör det – i det här sammanhanget har de mycket liten anknytning till varandra, så det är inga som helst problem att läsa dem helt fristående. Av vuxna också! Helen har skrivit lite kort om dem här på bloggen tidigare, och jag har skrivit om denna på min tonårsblogg Boksnack. Fortsättning följer om min semesterläsning… :-)

/Tuija

fredag 24 juli 2015

Wonderboy av Henrik H. Langeland


Wonderboy utspelar sig under 90-talet, den nya ekonomins vibrerande sista tid. Allt kunde köpas för pengar och affärslivet snurrade runt dotcom, IT, portaler och e-business. Christian von der Hall är en ung direktör som har en storstilad plan: att köpa upp de två största bokförlagen i Norge och sedan göra om dem till en ny, modern, anonym upplevelsekoncern, typ amazon.com för Norden. Med sig själv som VD förstås.
Affärsplanen är dessutom en hämnd på de gamla förlagsjättarna som drev hans fars lilla bokförlag i konkurs, och fadern till en alltför tidig död. Christian är en streber och sätter mycket på spel på sin klättring mot toppen. På ytan lever han i ett stadgat och tryggt äktenskap. När ingen ser söker han sina kickar i bisarrt sex på annat håll. Följ en ung mans storhetsvansinne mot fonden av en kollektiv ekonomisk galenskap. Här finns allt. Det glamorösa livet i den svällande IT- och mediebubblan. Fringisarna, guldkorten, klockorna, inneställena, festerna, märkeskläderna och det hetsiga tempot.
Rester av denna yran finns nog kvar – tänker på kändisar som The Kardashians, Paris Hilton – människor som lever ett dyrt liv och beundras för detta.

/Carina

onsdag 22 juli 2015

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist


Den här senaste boken av en av mina favoritförfattare har jag sparat och sparat, just för att läsa den på semestern! Så en tyst och regnig dag i en liten stuga vid Stora Blåsjön uppe i Norra Jämtland var det äntligen dags. Och då hade jag hunnit bli lite tveksam till boken, då just en del trogna Ajvide fans inte varit så övertygade.
Men oj, vilken bok Himmelstrand är! Nu gjorde det sitt till att jag läste den i helt rätt miljö, och att det var kusligt tyst runt mig och ingen uppkoppling på vare sig telefoner eller annat. Helt off the grid helt enkelt! För det är precis så som människorna på campingen i boken vaknar upp en helt vanlig, solig dag på semestern. Alldeles själva, alldeles tyst och tomt. Inget dimmigt os av grillar och solkräm, inga skrikande barn som kör på varandra med svettiga lånecyklar, inga svalor som viner förbi, ingen trivsam lukt av nybakade frallor från kiosken. Istället möter en helt annan miljö de få campare som kliver ut ur sina husvagnar den här morgonen, kliande sina ögon för att få bort sömnen. Kvar finns fyra husvagnar och fyra bilar. Samt en oändlig gräsmatta som sträcker sig i alla väderstreck och en strålande stark sommarsol. Enligt GPS: en så befinner de sig fortfarande på campingen, men kvar finns bara de här få husvagnarna, tio människor, en hund och en katt. Allt annat är borta. Och på radion spelas en outtröttlig låtlista på repeat med gammal svensktoppsmusik. Författaren har själv beskrivit det som ett ”specifikt svenskt helvete”.
Nu måste gruppen med människor, som inte valt varandra, att lära sig samarbeta. Vad finns bortom horisonten? Hur tar vi oss härifrån? Varför skiner solen hela tiden, och var är alla moln? Snart så faller allt isär, och den lilla gruppen blir mer och mer avskärmade från varandra. Och så fort någon av dem närmar sig horisonten där långt ute på det grönböljande fältet, då tar deras djupaste inneboende rädslor en fysisk form. Ni vet, de där rädslorna som vi inte berättar för någon annan, som vi nästan skäms lite för.
John Ajvide Lindqvist skriver skräck, han har i tidigare böcker låtit läsarna träffa både vampyrer och levande döda i till synes trygga svenska miljöer. Boken Himmelstrand är något annat. Det är till viss del fortfarande en skräckroman. Men samtidigt inte. För i centrum står snarare människorna. Vad är vi beredda att göra för de vi älskar? Hur långt är vi redo att gå för att slippa undan det vi är som mest rädda för? Hur kämpar vi när vi måste kämpa som aldrig förr?
Jag tycker Himmelstrand är en lysande roman som försätter denna typiskt svenska sommarbild i ett helt annat samanhang så att bilden snarare blir helt skev och skavig. Boken är definitivt otäck då och då, och jag som läsare slår följe med en krypande känsla av obehag boken igenom. Men samtidigt är Himmelstrand smårolig, vacker, smutsig, ömsint och fascinerade. En perfekt sommarbok! Helst på sememstern. Gärna i en husvagn. Se upp bara om radion börjar spela ”Det börjar verka kärlek, banne mig”.. Då hade i alla fall jag börjat svettas och se mig om med bultande hjärta.

Himmlestrand är den första platsen, i höst kommer boken Rörelsen- den andra platsen som ska vara en slags prequel till denna boken. Att säga att jag ser fram emot den är att utrycka det milt.

/ Malin

måndag 20 juli 2015

"Tony & Susan" av Austin Wright

...är något så ovanligt som en roman om en thriller. Alltså ett manus för en thriller som är i fokus för en roman. Och den är dessutom så gammal som från 1993 - här finns tidsmarkörer som att man fick åka iväg till en telefonkiosk för att ringa, och att krig i Libanon och Irland stod i fokus… Dock har den kommit ut i Sverige först 2011, så lastgammal är den ju inte! Men det språkliga uttrycket är lite ovanligt, det är ett stilistiskt grepp Wright använder sig av, med ständigt återkommande ofullständiga meningar, som jag personligen inte riktigt är anhängare utav, även om jag själv kan falla för frestelsen emellanåt.

I alla fall handlar den om Susan, som plötsligt får ett brev från sin gamla exmake, som i alla tider närt drömmen om att bli författare. Och han skickar manuset till sin thriller till Susan, för åsikter och kommentarer. Verket har han döpt till Nattdjur, och kapitel för kapitel får vi följa Susans läsande, hennes tankar och reflektioner mellan dessa, men invävt halvvägs, även tillbakablickar av hennes relation till exmaken Edward, reflektioner kring hennes nuvarande liv med hjärtkirurgen Arnold, och funderingar kring varför hon tror att Edward skickat just henne detta manus. Det intressanta är ju dock thrillern Nattdjur, där Tony, på sin väg till sommarsemestern med fru och tonårsdotter, blir prejade av vägen, och Tony körs ut i skogen och dumpas där, medan kvinnorna förs bort, och så småningom hittas döda. Resten av manuset handlar om hans sorgearbete, jakten på förövarna, och den minst sagt ovanliga vändningen allting tar sig, när det närmar sig slutet. Tony, som är den man lär känna mest, framstår som en väldigt ovanlig och annorlunda figur i mångt och mycket, samtidigt som många av hans reaktioner i de mest bisarra sammanhang kan kännas väldigt trovärdiga för en helt vanlig, skötsam samhällsmedborgare. Överlag tar boken ett intressant grepp om fiction i fictionen.

/Tuija

fredag 17 juli 2015

Vår gröna kokbok

Vår gröna kokbok är en avknoppning till Coop:s klassiker ”Vår kokbok”. Jag kan verkligen rekommendera den till alla som är nyfikna på recept och inspiration som är veggo. Man behöver inte vara helveggo, det mesta funkar jättebra som tillbehör till kött, korv, fågel eller fisk. Ägg och ost också för den delen.

Jag har självklart inte lagat alla recept i den, men alla som jag har provat har varit enkla och supergoda. Nya spännande smaker, nya spännande grön- och rotsaker eller bönor, nya kryddor och örter.

Det mesta bra och annorlunda alternativ till pastan, potatisen eller riset.

Våga gå veggo light!

/ Carina

onsdag 15 juli 2015

Du av Caroline Kepnes


Välkommen till ett smått obehagligt möte med till synes osäkre och trevlige Joe! Som vi snart är du med. Joe som jobbar i en bokhandel möter en dag Beck. Joe, ser i samma sekund som dörrklockan i butiken plingar till och Beck stiger in, att hon är kvinnan i hans liv. Från och med nu ska han bara övertyga henne om att det är så också. Men Joe är ingen Average Joe direkt. Han är väldigt speciell, och har väldigt speciella metoder för att snärja Beck i sitt nät. Och Beck har och andra sidan hemligheter som Joe inte riktigt har räknat med. Men snart har Joe snokat sig in överallt, och har koll på varenda steg Beck tar och varje mail och sms hon skickar.
Du är en svettig och smutsig thriller med en krävande huvudperson. Vi är hela tiden inne i Joes huvud, hela boken igenom. Och han är charmig, otäck, rolig, farlig, elak och väldigt, väldigt pladdrig. Jag ska erkänna att jag var en smula osäker på boken när jag läst klart, för mycket av min lästid gick åt att reta mig så på Joe! Denna stalker till psykopat som bara pratar och pratar, och klantar till det gång på gång. Fast nu är ju kanske inte tanken att jag ska gilla Joe, han är grymt obehaglig trots hans bokälskeri och allmänna flört med populärkulturen.
Nu när jag tänkt klart på boken, så ser jag att jag hetsläste den och jag nästan faktiskt måste få veta hur det går för Joe i fortsättningen. Du är en bra bok för svettiga dagar på stranden, med en varning för att du lär stirra misstänksamt på varje människa bakom dig i glasskön och kanske ännu mer på själva glassförsäljaren…
En spännande, rätt så långsam debut som lovar mer inför framtiden.

Och än en gång har jag och Tuija läst samma bok under vår semester! Så här tycker Tuija om Kepnes bok:
-Thrillern är inte traditionellt berättad, i högt tempo, utan snarare skriven i lugn romanform, där Joe kan kännas både sympatisk och trovärdig mellan varven, hans förnuft rättfärdigar mycket av det som antyds. Hur sjuk han egentligen är fattar man först efter hand, man serveras små doser av galenskapen, men fattar ändå inte riktigt… Förrän till slut. Usch, man får hoppas att det av hans sort inte finns alltför många därute… Jag kan heller inte låta bli att fundera över Beck, och hennes perspektiv, men framför allt – hur blev Joe sån här? Sammanfattningsvis en på sätt och vis intressant historia, som för mig tappade lite på en del icke trovärdiga scener (författarmissar) och på ett för långsamt tempo för genren. Men helt ok underhållning för den som är fascinerad av stalkers – eller perversa psykopater.-

/Malin

måndag 13 juli 2015

Min sommarläsning och -lyssning!

Som vanligt har jag storslagna planer för min sommarläsning. Läsning är nog för övrigt det enda område där det är befogat att kalla mig optimist. Jag missbedömer alltid hur mycket jag ska hinna läsa och hur lång tid det kommer att ta. Av bokhögarna som finns i mitt hem just nu kan man lätt tro att jag ska vara ledig i ett halvår eller så...

Stephen King och jag har ju hittat tillbaka till varandra igen, och i sommar ska jag äntligen ta mig an "11.22.63" som handlar om en man som får tillfälle att resa tillbaka i tiden och kanske förhindra mordet på John F. Kennedy. "The bone bed", en del i Patricia Cornwells serie om rättsläkaren Scarpetta, har av någon anledning inte blivit läst än, men det ska bli ändring på det snart!

En bok som jag verkligen ser fram emot att få försjunka i är "The invention of murder", en fin bokpresent från någon som känner mig väl! Historikern och kritikern Judith Flanders tar sig an detektivromanens uppkomst under den viktorianska tiden i England - kan det bli bättre?!

Årets "nu-ska det-bli-av" blir en oavgjord match mellan Kristian Lundbergs Malmö-roman "Yarden" och Peter Mays skotska deckare "Svarthuset". Jag har hört så mycket (bra!) om dem så jag tror mig nästan ha läst dem redan... Såklart blir det några Maria Lang också! På semestern läser man förstås ”Svart sommar” och ”Mörkögda augustinatt”.

Jag ser också fram emot att kunna bläddra lite planlöst i diverse fina tidskrifter och magasin. "Filters" stora sommarspecial ligger alldeles oläst och väntar därhemma. På omslaget syns Lena Andersson, och hon kan ju också höras i P1:s "Allvarligt talat" som jag tänker lyssna ikapp mig på.
”Sommar i P1” blir det nog också några stycken av, och jag är särskilt nyfiken på Nina Hemmingsson, Kristina Sandberg och Hédi Fried.

Jag önskar alla en skön sommar med massor av härlig läsning och lyssning!

/Åsa


fredag 10 juli 2015

Om skönhet av Zadie Smith

"Om skönhet" kretsar kring Howard Belsey och hans familj. Howard lever ihop med Kiki; en kvinna som en gång var en vacker, smal och sexig medborgarrättsaktivist. De tre barnen är sonen Jerome som vandrar religionens stilla stig, dottern Zora, familjens intellektuella, och slutligen Levi som söker sina svarta rötter. Howard själv är en brittisk konstvetare, sedan flera år verksam i USA.

Hans värste antagonist är Monty Kipps, även han konstvetare och Rembrandt-specialist. Till synes en mer lyckad sådan. Boken tar sin början i att äldste sonen Jerome Belsey förälskar sig i Monty Kipps dotter. Denna förälskelse blir upptakten till en familjefejd mellan de två familjerna där alla trasslar sig in i varandra på olika sätt. Det handlar om en strid mellan brittiskt och amerikanskt, svarta och vita, ateister och troende, yttre skönhet och inre ädelhet.

Allt är skildrat med humor och känsla för människors innersta väsen och drivkrafter. "Om skönhet" är en så kallade collegeroman och utspelar sig i en akademisk miljö på USA:s östkust.

/Carina

torsdag 9 juli 2015

Utomhus- och inomhusläsning


Snart börjar min semester. Jag har laddat upp med en hel del böcker och jag tänkte här dela med mig av mina förväntade läsupplevelser. 

Jag upptäckte en Karlskronafödd författare förra året, nämligen Per Odensten, och jag har redan läst två av hans böcker ”Horntrollet” och ”Andningskonstnären” vilka båda rekommenderas varmt. I sommar ska jag läsa hans senaste bok som heter något så udda som ”Människoätarens skugga”. Jag vet inte mycket mer än att den handlar om ”fångvaktaren Leon, en före detta analfabet, som får i uppdrag att vakta en viktig politisk fånge”. Jag har dock höga förhoppningar för Odensten skriver på ett sätt som få kan!
En annan bok i min hög är ”A Guide to the Birds of East Africa” av Nicholas Drayson – den valde jag först för dess vackra omslags skull, att den sedan utspelar sig i Kenya och verkar vara en spännande kärleksroman gör inte saken sämre.
En alldeles ny bok på biblioteket, ”Doftens vägar”, av Cristina Caboni, kunde jag inte motstå på vårt senaste inköpsmöte när den utger sig för att vara en italiensk feelgood-roman. Det är även Cabonis debutroman.
Jag har redan börjat på en bok som heter ”Apelsinskalen” av Ayad Akhtar. Även här föll jag först för bokens omslag och den ska handla om ”en ung muslimsk kille som försöker finna sin väg som första  generationen pakistan-amerikan i en av mellanvästerns välmående förorter”.
Dave Goulsons bok ”Galen i humlor” köpte jag själv i våras – jag är nämligen själv galen i humlor – boken finns även att låna på biblioteket och kanske hinner jag också med den under min semester.

Saken är förstås den att det ligger ännu mer böcker i min hög! Bland annat en pocketbok av Sami Said som heter ” Väldigt sällan fin”. Detta är den korta beskrivningen av den boken i vår bokkatalog:
” Efter många förmaningar lämnar Noha med rötter i Eritrea sin familj i Göteborg för att studera i Linköping. Den första tiden håller han sig för sig själv, men det stilla livet får ett slut när Anna, som han träffar på ett tåg, och Fredrik, som funderar på att konvertera till islam, kommer in i hans liv”.
I slutet av semestern ska jag börja läsa på boken som blir den första i bibliotekets bokcirkel till hösten – det finns fortfarande tid att anmäla sig till bokcirkeln förresten – och det är ”Än finns det hopp” av Karin Wahlberg.

Några gamla nummer av tidskriften ”Vi Läser”, som jag fyndade på Lövmarknaden, ska jag också njuta av att bläddra och läsa i. Eftersom jag gillar att fotografera ska jag även titta lite närmare på de nummer av tidskriften ”Kamera & Bild” som kommit under våren i min brevlåda.
God och glad sommar.
/Lotta