Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 19 december 2014

Systerland


… av den amerikanska författaren Curtis Sittenfeld är en fyllig roman om två tvillingsystrar, och deras liv och leverne. Titeln syftar egentligen på rummet de delade under sin uppväxttid och skylten satt uppe i många år på dörren, även långt efter att de blivit vuxna och flyttat hemifrån. Men den anspelar också på det gemensamma rum i tillvaron som de delar, som vuxna, vare sig de vill det eller inte. För det är en roman om systerskap, förstås, men egentligen än mer om tvillingskap, och allt vad det kan innebära, vare sig man är lika varandra eller olika, och vare sig man har den där extra speciella kopplingen till varandra, med en nästan telepatisk känsla för den andre, som ju många upplever. Men det är också en roman om synskhet – inte minst – och familjerelationer, småbarnsår… ja allt detta mer än om en jordbävningskatastrof, vilket är vad boken egentligen ska handla om.

För… Kate och Vi är födda med en synsk förmåga, som Kate under många år undertryckt för att hon tycker det är pinsamt och jobbigt på olika sätt. Vi däremot har odlat den här förmågan desto mer och livnär sig mer eller mindre på sina klärvoajanta uppdrag. Och detta är bara en faktor som skiljer dem åt – det finns massor, egentligen allt. De både älskar och hatar varandra känns det som, är som natt och dag i det mesta, och har i vuxen ålder en ganska ansträngd relation till varandra – tills det en dag inträffar en mindre jordbävning i Saint Louis där de bor. För då får Vi en föraning om att detta skalv bara var ett förskalv till något kollosallt mycket större som komma skall. Och detta går hon ut med i media, och får folk att antingen raljera över henne, eller att fly fältet. Men Kate får också en föraning, mot sin vilja, hon får ett datum några veckor fram i tiden, som Vi basunerar ut. Och detta skapar både skepsis, misstro, mediestorm och en mindre masshysteri bland folk. Och medan det magiska datumet sakta närmar sig får vi lära känna systrarna i mängder av tillbakablickar, men också genom nedslag i nuet, som gör att när dagen väl är inne, och alla väntar på skalvet, så händer en helt osannolik radda av händelser i Kates liv, som leder till en minst lika stor katastrof för henne som en jordbävning skapar.

Det är fängslande och intressant på många sätt, medan man bara väntar på att få veta om förutsägelserna stämmer, och man inser att en katastrof aldrig kommer ensam…

/Tuija

torsdag 18 december 2014

The Rolling Stones: "Sweet Summer Sun - Hyde Park Live"

Det var 1969 då The Rolling Stones spelade i Hyde Park för första gången. Sommaren 2013 spelade de där igen. Det var varmt den dagen, så fansen kunde visa upp sina bästa Stones-t-shirts. Och även om publiken bestod av många äldre fans hade så många unga också köpt biljetter att då och då när man tittar på unga män och kvinnor som sjunger med får man en känsla av att ha färdats 44 år tillbaka i tiden. Det hela fångas på den här fina konsertfilmen som nu finns på DVD. I mitt tycke är det bästa numret "Gimme Shelter", men så anser jag också det vara en av de bästa rocklåtarna genom alla tider. Det är passande att bandet avslutar med "(I Can't Get No) Satisfaction". Att döma av de över 100 000 entusiastiska fans i publiken, som gjorde Hyde Park till ett glatt dansande folkhav, är The Rolling Stones inte ensamma om att inte få nog.
/Johan
"Sweet Summer Sun - Hyde Park Live" finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.

tisdag 16 december 2014

Nidstången av Åsa Larsson, Ingela Korsell med illustrationer av Henrik Jonsson.

Så här, veckan innan jul, kommer här ett lästips för de yngre bokälskarna! Och även för den som inte är så lässugen i vanliga fall. Kanske att lägga under granen, eller att läsa tillsammans under de lediga dagarna? Åsa Larsson känner många igen som deckarförfattare för vuxna, serien om Rebecka Martinsson har gjort stor succé. Men nu gör Larsson debut som barnboksförfattare, tillsammans med Ingela Korsell! Med illustratören Henrik Jonsson ger de ut fantasyserien PAX, där Nidstången är del ett.
I Nidstången träffar vi bröderna Viggo och Alrik, som bor i Mariefred. Bröderna har inte haft det så lätt, mamman har en del problem och därför har de nu flyttat till Mariefred och en fosterfamilj där. Livet är en smula skakigt, och Viggo och Alrik kämpar för att passa in. Och även om Laylah och Anders, som de bor hos är schysta, så känns det ändå orättvist att saker och ting inte är som de ska.
Men i Mariefred är det andra krafter som bubblar under ytan, tiden pulsar och magiska ting börjar väckas till liv. Mörka krafter och mörka tider nalkas. Under Gripsholms slott finns ett uråldrigt bibliotek med magiska skrifter, uråldriga kunskaper som nu måste skyddas från de onda väsen som vill åt dem. Snart verkar det som att just Viggo och Alrik är de två utvalda krigarna som har som uppgift att skydda biblioteket från ondskan! Plötsligt blir det farligt på riktigt, och bröderna måste enas och vara modiga för att överleva…
Det här en riktig slukarbok för både tjejer och killar i åldern 10 år och uppåt! Det är spännande nog för att sitta på nålar, samtidigt som det är lagom otäckt. Illustrationerna av Henrik Jonsson är väldigt snygga, och rätt så läskiga. Utöver själva fantasydelen av historien, så tar även boken upp ämnen som många barn brottas med, en familjesituation som inte fungerar, och att gå med en klump i magen till skolan för att på skolgården regerar mobbaren Simon. Det ger ett djup till Viggo och Alrik som jag verkligen uppskattar. Del två i serien, Grimmen, släpptes samtidigt och är lika bra den! Perfekta att läsa under jullovet.
Enda problemet med PAX-serien är att nästa del inte kommer förrän till våren. Hur ska jag orka vänta så länge på att få se hur det går för Viggo och Alrik?

/ Malin

måndag 15 december 2014

"Utan personligt ansvar" av Lena Andersson

"Utan personligt ansvar" är Lena Anderssons andra bok om Ester Nilsson. Den utspelar sig ett par år efter händelserna i "Egenmäktigt förfarande" - läs här vad Sara skrev om den. Ester träffar skådespelaren Olof Sten när han gör en roll i en av hennes pjäser. Hon blir omdelbart förälskad och de börjar träffas. Han är dock gift, och redan från början öppen med att han inte har några planer på att lämna sin fru. De inleder ett förhållande som snabbt faller in i ett destruktivt mönster där Ester upplever att Olof ömsom uppmuntrar och ömsom stöter bort henne.Vad Ester vill med förhållandet är glasklart - hon vill dela sitt liv med Olof. Vad Olof vill är däremot höljt i dunkel. Han verkar slitas mellan känslorna för Ester (kärlek? åtrå?) och känslorna för sin fru (kärlek? skuld?).

Till det yttre kan intrigen låta misstänkt lik den i förra boken, men det är faktiskt en hel del som skiljer sig åt. Den här gången är det fråga om ett längre förhållande, där Ester och Olof hinner lära känna och komma varandra nära. I den här boken får man också följa Esters tankar och sätt att resonera lite mer ingående. Hon är en tänkande och analyserande människa - egenskaper hon tyvärr inte har så mycket nytta av i detta sammanhang. Gång på gång blir Ester besviken när Olofs handlingar inte stämmer med hennes beräkningar. Det är verkligen ingen rolig läsning, man lider med Ester och vill inget hellre än tala henne tillrätta - vilket hennes väninnor i boken också lägger ganska mycket tid på. Det är ändå en mycket läsvärd och välskriven bok, liksom allt annat som kommer ur Lena Anderssons penna...

/Åsa

fredag 12 december 2014

"Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten" av Anna Hedlin


Boken med den långa titeln är en historisk roman som handlar om det engelska hovet under Tudor-renässansen. Den är skriven utifrån många förstahandskällor såsom brev och tal. Den är skriven i krönikeform. Huvudpersoner är främst Anne Boleyn och Henry VIII (Henrik VIII).

Vi slungas mellan de överdådiga middagarna med levande fåglar under pajskalen till stunderna när kungen sitter på sin ”toalett”. ”Låt oss tala om det absoluta förtroendet i att sitta bredvid Kungen då han, i sin innersta kammare, använder avträdesstolen med en sits stoppad av sammet fäst med gyllene nitar”.
Vi får veta en del om den brist på hygien som rådde, den bacillskräck kungen hyste och några av de sjukdomar han hade.

Anne Boleyn, den mörka och mystiska, är den kvinna som starkast framträder för våra ögon. Hon är den som först får kungen att vara ”så ägd av sina lustar att det är allmänt känt att om han kunde begära skilsmässa skulle han gifta sig” med henne. Senare när de blivit makar och några år har gått betraktar han henne som ”sin respektlösa hustru” och kungens tankar kretsar främst kring hur han ska bli av med henne. Anne och hennes bror George samt några andra män blir anklagade för i huvudsak otrohet och förräderi och döms alla till döden år 1536.

Boken är som sagt skriven i krönikeform och jag blev först konfunderad över en roman utan dialog men efterhand kom jag in i stilen och Anna Hedlin lotsade mig på ett fängslande sätt genom denna del av Englands historia. Jag rekommenderar boken varmt.

/Lotta

torsdag 11 december 2014

Lottas jul av Lotta Kühlhorn

Lotta Kühlhorn är kanske mest känd som formgivare då hon till exempel illustrerat några av bibliotekets allra vackraste bokomslag. Hon är även författare till böckerna "Rapport - en bok om att göra mönster" och nu "Lottas jul" - en bok full av inspirerande julpyssel för vuxna. Här har Lotta blandat traditionellt pyssel med en hel del nytänk, såsom ett gökur tillverkat av pepparkaksdeg, en bordslampa av kottar samt en egensydd jultrosa. När det gäller val av material flaggar hon ofta för återbruk, som att till exempel använda gammalt hyllpapper eller en äldre tidning till papperspysslet. Som sagt innehåller boken även pyssel som många av oss redan är bekanta med exempelvis hur man gör sina egna girlanger, julgransprydnader, smällkarameller, förslag på roliga julklappsinslagningar samt tips på goda och orginella julsnapskryddningar. För att slippa julstressen rekommenderar författaren att börja pyssla i tid och det är tillåtet att smygstarta redan innan advent!

En färgsprakande och rolig bok att ge bort eller låta sig själv inspireras av i jul.

/Sara

onsdag 10 december 2014

"Into the Forest" av Jean Hegland

Ända sedan jag för omkring tjugo år sedan såg "Shadowlands", en briljant filmatisering av en pjäs om förhållandet mellan författaren C.S.Lewis och poeten Joy Davidman, har jag ofta tänkt på ett särskilt citat i filmen. En av C.S. Lewis studenter berättar att hans pappa en gång sagt, "We read to know we’re not alone." När jag läste "Into the Forest" upplevde jag det bokens huvudperson återberättar i sin dagbok som något jag själv upplevt, som om jag mindes bokens berättelse samtidigt som den avslöjades för mig. Sanningen i de gamla visdomsorden från "Shadowlands" fick i min upplevelse av "Into the Forest" därmed ny kraft. För den här bokens värld är så verklig, karaktärerna så levande, förståelsen för deras förhållande så inkännande, att man dras in i berättelsen och tar till sig handlingen som om det handlade om en själv. Man känner igen sig i karaktärerna och återupptäcker sig själv i deras tankar som med känslig observans beskriver sådant man känt sig ensam med men inte kunnat sätta ord på.

Romanen utspelar sig i framtiden och spekulerar hur samhällets fullständiga sammanbrott skulle påverka individer som redan i stort lever i samhällets marginal. Syskonen i boken, som i den kommande filmen spelas av Ellen Page och Evan Rachel Wood, är 17 och 18 år gamla och bor i ett hus i en skog på USA:s västkust och har utbildats av föräldrarna istället för att gå i skola. Den ena systern är hyperintelligent och drömmer om att komma in på Harvard, medan den högsta drömmen för den andra systern är att bli balettdansös. Krig och epidemier är på betryggande avstånd i början av civilisationens fall, men snart försvinner elektriciteten och maten håller på att ta slut. Systrarnas föräldrar dör och de måste nu ta hand om sig själva. I början försöker de härda ut ensamma i huset men inser till slut att elektriciteten och ordningen inte kommer återställas och att de måste lära sig att överleva utan att få hjälp av någon utanför deras skog. Till skillnad från Margaret Atwoods lysande postapokalyptiska romaner, med vilka den jämförts, är det här en tunn roman, men i likhet med "Den Store Gatsby" av F. Scott Fitzgerald går det inte att hitta en överflödig mening i boken. Allt med den här boken, från karaktärernas samspel till hur yttre omständigheter driver handlingen framåt, är ypperligt genomtänkt. Den svenska upplagan, som fått titeln "In i skogens djup", är tyvärr slutsåld på förlaget. Förhoppningsvis kommer den få större uppmärksamhet och ges ut på nytt i samband med filmen som kommer någon gång under 2015.
/Johan
"Into the Forest" finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.

tisdag 9 december 2014

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indridason


Jag trodde att det var sista gången man mötte den isländske polisen Erlendur efter att ha läst ”Den kalla elden” (2012). Slutet är nämligen skrivet på ett sådant sätt. Men jag hade fel! Erlendur dyker tillfälligt upp i ”Den stora matchen”(2013). Men här i ”Nätter i Reykjavik” är han återigen huvudperson, men nu möter vi honom som ung och ganska ny i polisyrket. Han jobbar som ordningspolis och dagar och nätter består mycket av att åka på pass i polisbil tillsammans med kollegor. De tar hand om bråk, misshandel, fylleri med mera… Ibland kan det vara upptäckten av en död kropp där man anar en olyckshändelse. Så är det i fallet med Hannibal - en alkoholist och uteliggare. Han hittas drunknad i en vattenfylld torvtäkt. Erlendur kan inte släppa tankarna på Hannibal som han stött på en del som ordningspolis. Han börjar på eget iniativ nysta sig bakåt i Hannibals historia. Det visar sig att en kvinna försvann samma helg i samband med en utekväll. Kvinnan hittas inte, inte heller någon kropp. Erlendur börjar ana ett samband. Kvinnan försvinner och Hannibal hittas drunknad samma kväll. Erlendur gör en kriminalutredning på eget bevåg, tjänstefel förstås. Men fallet blir löst ingen skyldig går fri. Erlendur är ihärdig, uthållig, pusslar och funderar. En riktig detektiv som sakta men säkert kartlägger vad som har hänt.

Arnaldur Indridason är belönad med många priser för sina böcker om den isländska polisen. Jag tycker mycket om dem. Dels för personteckningen av Erlendur och kollegor, miljöskildringen och polisens idoga grävande. Tålmodigt och konstant.

Böckerna är inte bladvändare som håller spänningen uppe, det är inte mycket våldsinslag, inga utstuderade mord som gränsar till tortyr. Såna böcker finns det andra som skriver.

Indridason förlitar sig mer på människorna och miljöerna han berättar om. Och det är fullt tillräckligt!

/Carina

måndag 8 december 2014

"Tusen tranor" av Ann Lagerhammar


Om du viker tusen tranor av papper (origami) så kommer din innersta önskan att gå i uppfyllelse. Så säger en japansk legend. Detta fick Amos höra av en läkare när han var barn och låg på sjukhuset i sviterna av snäckfeber.

När han blivit påkörd av juristen Eva i mörkret på en gata i Malmö, blivit uppsläpad i familjens övernattningslägenhet och lämnad ensam där under något dygn tar han till det där med tranorna för att äntligen få sin önskan om att hamna på en plats där han hör hemma uppfylld.

Det Amos varit med om innan han hamnade i Sverige är hemska och uppslitande händelser som han tyvärr inte är ensam om att behöva uppleva i vår värld. När han berättar i långa stycken för Eva sin historia säger han också att det inte bara är hans egen historia han berättar, utan att han ibland blandar ihop den med andras berättelser som han mött på sin väg.

Från uppväxtens Kamerun tar han sin tillflykt för att finna ett bättre liv – genom Saharas obarmhärtiga landskap, över Medelhavets helvetiska vågor. Väl i Europa lever han som ”papperslös” med det ständiga hotet om att bli lurad på lön för sitt arbete eller helt sonika utslängd från det land han befinner sig i.

”Tusen tranor” är en mycket angelägen bok som är skriven på en briljant och berörande prosa.

Läs den! Eller ge den i julklapp till någon som bryr sig eller kanske till någon som skulle behöva skakas om…

/Lotta

fredag 5 december 2014

Den andra kvinnan av Therese Bohman


Den andra kvinnan handlar kanske inte så oväntat om en otrohetsaffär mellan en kvinna och en gift äldre man, men romanen rymmer så mycket mer... Till exempel tankar om klass och kvinnlighet... Vår huvudperson är en ung kvinna som arbetar i storköket på Norrköpings sjukhus. Hon är klart missnöjd över sin situation samtidigt som hon inte vill förknippas med andra i samma ålder som på ett eller annat sätt verkar befinna sig i universitetsvärlden. Tvärtom drar hon sig undan och väljer en självvald ensamhet istället för att umgås med vännen (och studenten) Emelie och hennes kurskamrater. Man skulle kunna påstå att hon står i konflikt med hela sin omgivning och generation för att istället drömma om ett helt annat liv där hon kan ägna sig åt sitt skrivande, en passion som fått komma i andra hand...

När den äldre och charmige överläkaren Carl Malmsten uppmärksammar henne bland grytor, disk och matrester går hon vant in i rollen som älskarinna, en roll hon till en början trivs med, tills hon blir mer och mer förälskad i honom. Kan han bli hennes väg ut? Överläkaren Carl Malmsten har precis de egenskaper som hon söker. Han tar med henne på konstutställningar, bistår med klänningar, underkläder och middagar tills det slutligen urrartar och det hela slutar med en upplösning som läsaren nog inte kan förutse...

/Sara