Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 1 oktober 2014

Mermaid Avenue av Billy Bragg & Wilco

I en tid som denna får Woody Guthries låt "All you fascists" ny relevans. Det är en antifascisthymn som säger att alla människor, mörkhyade eller vita, kvinnor eller män, är lika betydelsefulla och måste sluta samman i kampen mot fascismen. Guthrie ville att alla hårt arbetande människor skulle få samma chans att lyckas i världen, oavsett var de är födda eller vilken hudfärg de råkat ha fötts med. Guthrie avgudades av band som The Clash och artister som Bruce Springsteen och Bob Dylan. För snart tjugo år sedan hittade Guthries dotter ett stort antal låttexter författade av Guthrie men aldrig försedda med musik. Hon visste att Dylan ville spela in dessa låtar, men hon ansåg att engelsmannen Billy Bragg var ett bättre val. Tillsammans med det amerikanska bandet Wilco komponerade Bragg musik till de mest intressanta låtarna. Samtliga av de låtar de valde ut och som de sedan spelade in finns samlade på Mermaid Avenue: The Complete Sessions. Många av Guthries låttexter och mycket av det han författade utanför musiken kunde ha skrivits idag. I en av Guthries anteckningsböcker står detta att läsa: "all of us are fighting against the same enemy - the enemy of fascism - slavery - the oppression and suppression of the dignity and the rights of minority groups".
/Johan
Mermaid Avenue: The Complete Sessions finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek

tisdag 30 september 2014

Så många böcker, så lite tid

Ett problem som jag tror alla vi bokälskare, inte minst vi som omges av frestande böcker hela dagarna på vår arbetsplats, ställs inför är hur man ska hinna?! Det finns ju inte en chans i världen att någonsin hinna läsa precis alla böcker man skulle vilja, det är bara att inse. Jag brukar emellanåt roa mig med att lägga upp olika strategier för mitt läsande, för att försöka få någon form av överblick. Jag tänker mig att jag liksom maxar mitt läsande på detta sätt. För tillfället har jag en strategi som går ut på att jag delar upp böckerna i fyra olika kategorier:

  1. Nyutkomna böcker som jag vet att jag vill läsa
  2. Olästa böcker av författare jag tidigare läst och gillat
  3. Böcker av författare jag är nyfiken på men ännu inte har läst
  4. Olästa böcker som står hemma i min bokhylla
Tanken är då att jag ska växla mellan dessa kategorier och läsa en bok i taget från varje. Om det fungerar? Inte direkt. Allt som oftast hittar jag någon bok som jag ju bara måste läsa, även om jag egentligen har en hel hög med andra böcker hemma som ligger och väntar i läshögen. Och så är det ju alla barnböcker, böcker till diverse olika bokcirklar, böcker jag ska tipsa om i olika sammanhang... Men jag tror att det är så det måste vara. Det är omöjligt att alltid följa en plan, läsning måste få vara impulsstyrd ibland. Jag tror dock att jag fått läst en mängd böcker på detta sätt, som annars blivit liggande länge, länge...

Har du någon lässtrategi du vill dela med dig av?

/Helen



fredag 26 september 2014

Filmnyhet: The Lunchbox


Ila lever som hemmafru i Mumbai och lagar varje dag genomtänkta, väldoftande måltider till sin man Rajeev. Dessa måltider levereras till hans jobb via ett invecklat transportsystem. Ila försöker att väcka Rajeevs kärlek med sina fantastiska maträtter, men han fortsätter att vara otillgänglig och frånvarande. En dag förstår Ila att det har blivit någit fel med leveransen av matlådan. Det är någon annan som äter upp maten, någon som dessutom uppskattar den eftersom matlådan lämnas tom för första gången. Ila skriver ett brev och lägger ned i matlådan. Detta är början på en brevväxling mellan Ila och Saajan, en medelålders, butter änkling vars liv får en ny mening tack vare Ilas mat och brev.

Detta är en vacker, klok och mysig film om längtan, kärlek och ensamhet. De två skådespelarna, Nimrat Kaur som Ila och Irrfan Khan som Saajan, är strålande. Regissören heter Ritesh Batra och detta är hans debut som långfilmsregissör. Ett plus för alla de aptitretande bilderna på de goda maträtter som Ila lagar; det är nästan så att man kan känna alla de härliga dofterna när Saajan öppnar matlådan varje dag. En riktig filmpärla!

/Maja

torsdag 25 september 2014

Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud


”Fjärilen i min hjärna” är Karlskronaförfattaren Anders Paulruds sista roman som skrevs under hans tid som cancersjuk. Det hela börjar med en hjärntumör som likt en fjäril fladdrar omkring i hans inre, och som på röntgenbilden avbildar en fjäril. Men det är till slut hans kraftiga rökning som är den bidragande faktorn till lungcancern som ska ta hans liv. Läsningen är avslöjande, Paulrud skriver helt utan censur med tillbakablickar på sitt gångna liv samt vardagsbetraktelser från sin sista tid i livet. Han försöker dölja sjukdomen och arbetar in i det sista som kulturredaktör på Aftonbladet. En av dem som involveras är Solveig, exfrun som en gång lovade honom att ta hand om honom vid livets slutskede. Inte trodde de väl att det skulle inträffa redan vid 56 års ålder… Anders beslutar sig för att återvända till Paris innan det är för sent, där ska han skriva det som kom att bli hans sista verk. Resandet, skrivandet, kärleken till Solveig och minnet av barndomens Karlskrona driver honom framåt i både livet och skrivandeprocessen. Han flyttar sedan in hos Solveig och de spenderar återigen tid ihop tillsammans, beståendes av prat, kanelbullsbak, goda viner tills det att alkoholen bara smakar surt i gommen, promenader och dessa eländiga sjukhusbesök som alltid lindras med hjälp av en cigarett (även kallad likkistpinne). Anders planerar framåt genom att gömma små lappar och fotografier i sin och i Solveigs lägenhet, han vill fortsätta vara närvarande i hennes liv även efteråt... Relationen mellan dem är stark och intim, trots de svårigheter de går igenom. Egentligen är det här ingen roman om döden, snarare en storartad kärleksroman, ett avsked till hans egentliga livskamrat.

Det är korta men kraftfulla kapitel och ett fullkomligt bedövande vackert språk som går direkt in i hjärtat. Paulrud är nostalgisk, envis men framförallt ärlig, någon rädsla inför döden verkar knappt finnas. Själv läser han Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande” som handlar om hennes makes bortgång och hur hon hanterar den, för inspiration och eftertanke. Nu finns även Kristian Gidlunds dagboksanteckningar, "I kroppen min", inför döden, med samma spröda och poetiska stämning som går att finna i ”Fjärilen i min hjärna”. För döden är ingenting att gömma undan, det angår oss alla och vi ska alla möta döden någon gång, på något sätt enligt författaren själv. Det är svårt att inte bli berörd av Anders Paulruds allra sista roman som bör läsas långsamt.

Missa inte Café Bokstugan måndagen den 6 oktober kl. 18, stadsbibliotekets hörsal, då vi tipsar om författare från Blekinge.

/Sara

onsdag 24 september 2014

Betydelsefulla böcker om klimatkrisen

http://www.theguardian.com/global-development-professionals-network/2014/jul/29/climate-change-movement-booksThe Guardian har sammanställt en lista över de mest betydelsefulla böckerna som behandlar klimatkrisen. I samband med klimatmötet igår i New York och den största klimatdemonstrationen någonsin i söndags återger vi här denna lista i sin helhet. Här är alltså böckerna som ger oss det hopp vi behöver och som bäst förmedlar information om de ekologiska och humanitära följder som den här globala krisen handlar om:
This Changes Everything av Naomi Klein
The End of Nature av Bill McKibben
Politics of Climate Justice av Patrick Bond
Climate Policies and the Climate Movement in Australia av Verity Burgmann och Hans Baer
Guds utvalda art av Mark Lynas
Space For Movement? av Building Brigdes Collective
Toward Climate Justice av Brian Tokar
Criticism without Critic av Shift Magazine/Dysophia
Contours of Climate Justice av Ulrich Brand m.fl.
Greenhouse Gangsters vs. Climate Justice av CorpWatch

Den oerhörda betydelsen av de här böckerna ligger i att de visar att vår syn på världen har omedelbara konsekvenser. Så vad händer om vi väljer just den syn på världen som gör det lättast för oss att göra ingenting? “It is always easier to deny reality than to allow our worldview to be shattered," skriver Naomi Klein i This Changes Everything. Man kan av lättja välja att vara en uppgiven cynisk person och värja sig från ansvar genom att säga att man inte har makt att förändra något. Ett sådant val skulle dock innebära att man gör sig själv till en anhängare av ett fatalistiskt synsätt som historien upprepade gånger visat oss varit felaktigt. Lyssna bara på Alice Walkers odödliga ord: "The most common way people give up their power is by thinking they don't have any." Det är dessutom svårt att försvara inställningen att man är maktlös när man lever i en privilegierad del av världen där man kan göra sin röst hörd. Att världens regeringar skrider till handling efter decennier av overksamhet kan ses som fantasi, men likaså sades en gång om idén att världen skulle komma överens om att förbjuda ozonuttunnande freoner. All heder, därför, till Reagan som (trots att han med rätt kan kritiseras för sitt diskutabla ställningstagande i andra miljöfrågor) tog på sig själv en avgörande roll för att Montrealprotokollet skulle bli verklighet. Världen har bevisligen enats och samarbetat tidigare, och därför känns det inte naivt att idag hedra Leonardo DiCaprio för att han igår i New York vände sig till världssamfundet och sa, "You can make history or be villified by it."
/Johan
This Changes Everything av Naomi Klein kommer snart att finnas på Karlskrona stadsbibliotek.

måndag 22 september 2014

Deppig läsning - "SAAB:s sista strid"

Saabs sista strid : Den osannolika historien om Sveriges största konkursJens B. Nordström är ekonomireporter på TV4, och har ägnat särskild uppmärksamhet åt alla turerna kring SAAB de senaste åren. Framförallt är det den holländska sportbilstillverkaren Spyker, och dess karismatiske VD Victor Muller som Nordström ägnat sitt intresse åt, i samband med att företaget 2010 köpte SAAB av dåvarande ägaren General Motors. Han har tidigare skrivt "Cirkus Muller" om Victor Mullers person och bakgrund, men den nya boken "SAAB:s sista strid" handlar om turbulensen kring det svenska bilmärkets öde de senaste åren.
 
Svenska Aeroplan Aktie Bolaget (SAAB) grundades 1937 och tillverkade från början enbart flygplan. Efter andra världskriget hade man överskott på material och man började då bygga personbilar i liten skala. Tack vare erfarenheten från flygindustrin försågs bilarna med funktioner och detaljer som ofta var före sin tid. I SAAB-familjen ingick även Lastbilstillverkaren SCANIA. SAAB:s storhetstid var under 1970- och 80-talen då man lanserade storsäljarna SAAB 99 och SAAB 900. När ekonomin blev sämre såldes först halva personbilsdelen till den amerikanska biltillverkaren General Motors 1990, och 2000 såldes även resten till samma ägare. När GM tröttnat på det svenska bilmärkets brist på lönsamhet och vill lägga ner - då dyker holländaren Victor Muller upp, till synes som den räddande ängeln. Nordström beskriver hur försäljningen av SAAB drevs igenom under mycket tveksamma former. Muller har inte finansieringen klar när han påbörjar förhandlingarna om köpet, och förlitar sig på sina skumma affärskontakter. Ett av de värsta ögonblicken i härvan är när Muller lyckas betala GM med deras egna pengar!
 
Nordström är väl insatt i sitt ämne och har varit noga med att alla inblandade ska få uttala sig - trots att han upprepade gånger blivit utskälld av Victor Muller i telefon. Texten är faktaspäckad men lättläst. Bitvis saknar man djupet i framställningen och även om språket är korrekt, hade det kunnat vara lite mer varierat och levande. Boken rekommenderas till alla som vill veta vad som egentligen hände bakom kulisserna när SAAB drevs i botten. Man häpnar över hur ett anrikt svenskt företag och aktat bilmärke, på så kort tid övergår till att bli föremål för vårdslös jonglering bland riskkapitalister och skojare. Riktiga SAAB-älskare varnas för smärtsam läsning...

Själv försöker jag ta väl hand om min SAAB, så den ska rulla i många mil till, för det lär bli den sista i raden av alla bilar från Trollhättan som kommit och gått i mitt liv - en lång och trogen bekantskap som började med pappas orangea SAAB 99:a nån gång i slutet av 70-talet...

/Åsa

fredag 19 september 2014

Livsregler för en medelstor get av Ina Ekegård


Åh, denna har jag längtat efter! När jag hade läst Ina Ekegårds förra bok, hennes debut "Schimpansen från Munkfors" så kände jag mig alldeles lyrisk. Och härligt nog har hon kunnat följa upp med en lite annorlunda bok, men som även den gör mig lite lycklig. Återigen en bok som innehåller väldigt många olika ingredienser utan att det blir för splittrat, och med ett språk som ligger som honung i min mun. Jag läser ovanligt sakta, njuter av ordval och formuleringar, och tycker den tar slut alldeles för fort.

Här får vi följa två olika personer, som är berättarröster i vartannat kapitel. Dels är det Julia, som sommarjobbar på ett äldreboende i Göteborg, tillsammans med den dryga snyggingen Adam. Och dels är det den rullstolsburne CP-skadade Patrik i Stockholm, som tillsammans med sin "nästan-syster" Elvira (vars mamma är Tuva från Schimpansen från Munkfors!) åker till Göteborg för att begrava Elviras farfar från Julias äldreboende. Dessa fyra personers vägar korsas, och de beslutar sig för att köra till Karlskrona (!) för att köpa en minibuss, som Patrik och hans bästis Anton ska dra till Grekland med, tillsammans med deras assistenter. Och av detta blir det en helt sanslös roadtrip där den ena märkligheten efter den andra inträffar, och de mest sorgliga sår öppnas. Jag blir så gripen av dessa inblandade människors livsöden, och allt det tunga de tvingas bära runt på, utan att egentligen lyckas så himla bra. Alla har de sina bördor, och de är inte lätta kan jag säga. Samtidigt så finns så mycket varm klokhet inbakat, och det är väldigt svårt att inte tycka om alla dessa människor, trots deras tillkortakommanden. För livet är verkligen inte lätt att leva. Men ibland kan man hitta vägar ut ur mörkret, tackochlov!

/Tuija

torsdag 18 september 2014

Spelets konst av Chad Harbach


Spelets konst är något så speciellt som en roman om baseball. Om det inte låter lockande så kan jag även tillägga att det är en roman som innehåller kärlek, vänskap och en gripande skildring av livet på ett amerikanskt college i Wisconsin. Du behöver inte vara fascinerad av baseball, eller sport över huvudtaget, för att kunna uppskatta den här boken.

Vi får följa Henry, en ung kille som blivit antagen som idrottsstipendiat till Westish College. Han är en ovanligt skicklig baseballspelare men behöver någon som kan peppa honom till att bli ännu bättre. Detta gör gärna Mike Schwartz, baseboll-lagets lagkapten, en dominant biff vars kropp håller på att gå sönder på grund av den slitsamma träningen. På skolans college finns även rektor Guert Affenlight, en charmig, populär man i övre medelåldern som plötsligt och handlöst faller för en av sina studenter. Vi får också möta Pella, rektorns dotter, som efter fyra år i Kalifornien och med ett kraschat äktenskap bakom sig nu bestämt sig för att gå färdigt college. Alla dessa karaktärers liv och öden binds ihop och trasslas samman under romanens gång. Det är en mastig och omfångsrik roman men den går fort att läsa. Berättelsen är gripande och det är lätt att fastna för romanens karaktärer. Lite romantik, lite sorg, lite humor och en hel del baseball. Rekommenderas till er som vill uppslukas av en bra berättelse så här på höstkanten!

/Maja

onsdag 17 september 2014

Chapter and Verse av Bernard Sumner

Innan jag upptäckte New Order hade jag nästan uteslutande lyssnat på musik jag först hört från min systers rum. Den smala väggen mellan våra rum var för mig som en gräns mellan två dimensioner (ni vet, den gamla historien om det yngre syskonet som på avstånd känner avund och beundran till det äldre syskonet och hur oöverbryggbart det avståndet kan kännas). Mystiken i att inte veta vad man hörde på andra sidan förstärkte fascinationen till allt hon självständigt upptäckt och gjort till en del av sitt liv. Hennes fönster vette mot morgonsolen, mot ett myller av hustak därute där hon hittat sina vänner och alla låtar de hade hittat tillsammans och dansat till. Mitt fönster vette mot kvällssolen, skogen, en utsikt mot ensamhet - inbjudande längtan bort. Och New Order lät som ett svar på löftet i längtan efter det oupplevda. Jag hade hört dem på radion, spelat vinylskivorna med bara mig själv som sällskap, sexton år gammal. För första gången var det som om jag hade hittat något som var bara mitt. Att känna släktskap med det vilda, vare sig det var det otyglade i musiken eller det outforskade i naturen, kändes inte längre så ensamt, inte efter "Temptation".

Bernard Sumner är New Orders främste låtskrivare och imorgon kommer hans självbiografi, Chapter and Verse, ut. I den får vi bakgrundshistorien bakom låtar skapade av Joy Division och New Order. Det har skrivits mycket om de här två banden tidigare, men aldrig av någon av medlemmarna själva. Att få ta del av det som inspirerade Sumner att skriva låtar som i skapandeprocessen fått eget liv och originalitet, låtar som  i sin tur inspirerat så många andra att skapa, eller bara att dansa, detta är något stort för oss som någon gång tagit Sumners låtar till våra hjärtan. Mycket efterlängtad bok, och bara tanken på att läsa den medan regnet smattrar på fönstret lyser redan upp höstmörkret.
/Johan
Chapter and Verse - New Order, Joy Division and Me kommer snart att finnas på Karlskrona stadsbibliotek.

tisdag 16 september 2014

Skymningslandet av Marie Hermanson


Marie Hermanson är en författare som jag räknar till mina favoriter, trots att jag fortfarande har mycket oläst av henne. Jag älskar den stämning man ofta försätts i när man läser hennes böcker, och hennes senaste roman, Skymningslandet, är inget undantag.

Martina är en ung kvinna som hamnat lite i utkanten av samhället. Hon har ingen utbildning och svårt att komma in på arbetsmarknaden, och tvingas därmed slita ordentligt och stå ut med lite vad som helst när hon väl får jobba. Hon hyr en lägenhet i andrahand, och står en dag utan tak över huvudet då hennes hyresvärd vill ha tillbaka lägenheten omgående. Föräldrarna har gått vidare med sitt liv och bokstavligt talat rivit väggen till Martinas barndomsrum. I denna situationen stöter hon ihop med Tessan, en före detta klasskamrat, som berättar att hon minsann har ordnat det perfekta jobbet!

Tessan tar med Martina hem till Florence, en äldre dam som bor i ett stort gammalt hus i underbara omgivningar. Tessan är anställd av Florence som husa, då Florence i sitt huvud lever kvar på 40-talet. Hon anställer snart Martina också, som sekreterare. Tjejerna lever väl i det fantastiska huset, och tycker inte att det är så ansträngande att spela med i Florences låtsasliv. Om kvällarna dukar de upp inför överdådiga kalas, putsar silvret och hjälper Florence att fundera över bordsplaceringen. Problemet är bara att dessa gäster sedan länge är döda... Kvällarna slutar istället med att Tessan och Martina skålar i vin som de "lånat" ur Florences enorma vinkällare, klädda i hennes vintageklänningar. Under tiden sover Florence på ovanvåningen, för att morgonen därpå komma ner och berätta om hur fantastisk gårdagskvällen var.

Så småningom dyker det upp fler ungdomar på vift hemma hos Florence. Hon tar dem alla under sina vingar och tilldelar var och en någon passande roll i sin 40-talstillvaro. Men självklart kan denna bubbla där tiden står still inte vara för evigt. En dag ställs allt på sin spets och sedan går det bara utför, i rejäl fart. Just slutet av boken är jag inte jätteförtjust i. Kanske hade jag liksom Martina och Tessan helst velat stanna kvar i Florences magiska värld för alltid...

/Helen