Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



tisdag 16 september 2014

Skymningslandet av Marie Hermanson


Marie Hermanson är en författare som jag räknar till mina favoriter, trots att jag fortfarande har mycket oläst av henne. Jag älskar den stämning man ofta försätts i när man läser hennes böcker, och hennes senaste roman, Skymningslandet, är inget undantag.

Martina är en ung kvinna som hamnat lite i utkanten av samhället. Hon har ingen utbildning och svårt att komma in på arbetsmarknaden, och tvingas därmed slita ordentligt och stå ut med lite vad som helst när hon väl får jobba. Hon hyr en lägenhet i andrahand, och står en dag utan tak över huvudet då hennes hyresvärd vill ha tillbaka lägenheten omgående. Föräldrarna har gått vidare med sitt liv och bokstavligt talat rivit väggen till Martinas barndomsrum. I denna situationen stöter hon ihop med Tessan, en före detta klasskamrat, som berättar att hon minsann har ordnat det perfekta jobbet!

Tessan tar med Martina hem till Florence, en äldre dam som bor i ett stort gammalt hus i underbara omgivningar. Tessan är anställd av Florence som husa, då Florence i sitt huvud lever kvar på 40-talet. Hon anställer snart Martina också, som sekreterare. Tjejerna lever väl i det fantastiska huset, och tycker inte att det är så ansträngande att spela med i Florences låtsasliv. Om kvällarna dukar de upp inför överdådiga kalas, putsar silvret och hjälper Florence att fundera över bordsplaceringen. Problemet är bara att dessa gäster sedan länge är döda... Kvällarna slutar istället med att Tessan och Martina skålar i vin som de "lånat" ur Florences enorma vinkällare, klädda i hennes vintageklänningar. Under tiden sover Florence på ovanvåningen, för att morgonen därpå komma ner och berätta om hur fantastisk gårdagskvällen var.

Så småningom dyker det upp fler ungdomar på vift hemma hos Florence. Hon tar dem alla under sina vingar och tilldelar var och en någon passande roll i sin 40-talstillvaro. Men självklart kan denna bubbla där tiden står still inte vara för evigt. En dag ställs allt på sin spets och sedan går det bara utför, i rejäl fart. Just slutet av boken är jag inte jätteförtjust i. Kanske hade jag liksom Martina och Tessan helst velat stanna kvar i Florences magiska värld för alltid...

/Helen

måndag 15 september 2014

Sankmark av Jhumpa Lahiri


Så har jag lagt ifrån mig en tjock, vemodig historia – vacker, eftertänksam, och väldigt, väldigt sorglig. Jhumpa Lahiri, prisbelönt amerikansk författarinna, har skrivit en fascinerande familjehistoria som dels utspelar sig i Indien och dels i USA, och som tar sin början under efterdyningarna av andra världskriget och Indiens delning. Det är i första hand historien om två riktigt nära – men väldigt olika – bröder, som växer upp i utkanterna av Calcutta, vid sankmarkerna. Den sankmark som senare kommer att bli en sorgens plats för så många.

Båda bröderna är intelligenta högskolestuderande, men väljer väldigt olika banor för sina liv; medan Udayan blir starkt politiskt engagerad i den maoistiska Naxalitrörelsen och dras mot det extrema utrycket i fattigdomens namn, väljer Subhash att resa till Amerika för vidare doktorandstudier. Brevledes får han så småningom veta att Udayan, utan någons vetskap, har gift sig, och med sin Gauri flyttat in i föräldrarnas hus igen. Han låter påskina att han lagt det politiska engagemanget åt sidan, och nu i lugn och ro ägnar sig åt att undervisa. Men något år senare får han ett annat brev, från sina föräldrar denna gång, att han måste komma hem. Hans bror är död. Och detta blir upptakten till hur livet kommer att formas för flera inblandade, på det mest oväntade sätt, och med de mest oanade konsekvenser.

Subhash gör det enda han känner kan vara rätt – han tar Gauri till sin hustru och tar henne med sig till Amerika. Detta är enda sättet som hon kan komma ifrån svärföräldrarna som totalt ignorerat henne hela tiden, det enda sätt han känner att han kan rädda henne från dem – han har dessutom själv totalt tappat kontakten med dem sedan tidig uppväxt. Men Gauri väntar Udayans barn – men det vet endast svärföräldrarna och Subhash. Alltså tar han på sig ett livslångt faderskap för Bela, fast han egentligen bara är farbror. Vilket blir hans och Gauris hemlighet i alla år.

I omvända berättarperspektiv får vi omväxlande följa Subhash och hans ensamma liv i USA – först på egen hand, men sedan också med Gauri. Hon å sin sida försöker så småningom lära sig att älska Subhash, med det förflutna släpper aldrig taget. Vi får också följa Udayan och alla de ödesdigra val som slutar med hans egen avrättning, som Gauri i viss mån är inblandad i. Men vi får också följa den unga flickan och senare kvinnan Bela, dottern, som aldrig lyckas komma över vad hennes mamma gjorde, och hanterar det på sitt eget säregna sätt.

Den här lågmälda sorgsenheten som ligger som en grå höstdimma över så många människors liv är väldigt fint skildrat. Det finns så mycket inbyggd tragik, och ändå så mycket stillsam acceptans kring sakernas förhållande – att livet blev som det blev. Det gör ont att se hur människor kan bli så känslomässigt stympade av omständigheter som ligger långt utanför deras egen räckvidd. Men det finns hopp. Tackochlov.

Det är varmt, vackert och mycket läsvärt. Men med ett väldigt stråk av sorg över alltihop.

/Tuija

fredag 12 september 2014

Helgtips: Filmklassiker x 2

När höstmörkret kryper sig på och regnet smattrar mot fönstret passar det fint med en mysig filmstund i soffan. Här kommer två tips på filmklassiker som lyser upp även de gråaste av dagar. Båda filmer finns att låna på stadsbiblioteket.

Afrikas drottning (regi: John Huston) från 1951 utspelas under första världskriget i Belgiska Kongo där Rose Sayer (Katharine Hepburn) arbetar som missionär. Hon tvingas dock fly då tyska soldater bränner ner byn där hon har arbetat. Den försupne Charlie Allnut (Humphrey Bogart) låter henne åka med på hans rostiga, gamla ångbåt ”Afrikas drottning” som ska föra dem i säkerhet. Rose har dock en annan plan. Hon vill göra om ångbåten till en torpedbåt och på så vis bekämpa tyskarna. En galen plan tycker Charlie, som ändå snart ger med sig och de kastas in i ett farligt äventyr där de tvingas bekämpa allt från blodiglar och krokodiler till tyska soldater. Det är två av Hollywoods största stjärnor genom tiderna som spelar Rose och Charlie i denna film: Katharine Hepburn, berömd för sina många moderna, djärva kvinnoporträtt, och Humphrey Bogart, hyllad för sin roll som Rick i Casablanca bland annat. Bogart vann för övrigt sin enda (!) Oscar för rollen som Charlie i Afrikas drottning.

Om du känner dig pigg på något mer melodiöst så kan jag tipsa om musikalen Paraplyerna i Cherbourg (regi: Jacques Demys) från 1964. I huvudrollen som Genevieve ser vi en ung Catherine Deneuve (senare berömd för sin medverkan i bland annat Repulsion och Belle de Jour). Genevieve arbetar i sin mammas paraplyaffär i Cherbourg på den franska västkusten och hon är förälskad i Guy (Nino Castelnuovo), en ung, ambitiös bilmekaniker som bor i samma stad. Deras lycka och förälskelse är dock kortvarig då Guy värvas som soldat till kriget i Algeriet. Genevieve upptäcker snart att hon är gravid och väntar på sin älskade Guy. Men hon kan inte vänta hur länge som helst… Paraplyerna i Cherbourg är som en tonsatt färgexplosion. Scenografin är vacker och fint färgstark, och likaså de snygga 1960-talskläder som Genevieve bär. All dialog sjungs fram, och det är en bitterljuv musikal som stannar kvar hos tittaren länge efteråt.

/Maja

torsdag 11 september 2014

En lovsång till äpplet


Efter att jag dystert konstaterat att det ser ut att bli en klen äppelskörd i år förlorar jag mig istället i den helt nyutkomna boken "Äppelfabriken : mustning, äppelsorter och recept" av Katharina Ångström Isacsson. Här får vi följa med till familjens gård, Färingsö, där det produceras allt från äppelsylt till äppelsmör. Äppelfabriken startades upp 2005 som en reaktion på slöseriet att inte ta tillvara på sin äppelskörd, för visst är det plågsamt att se en trädgård full av fallfrukt som inte tas hand om... Det är inte bara äpplen som används i tillverkningen, plommon, rabarber, fläder och vinbär fungerar väl ihop med äpplen. I boken finner vi stämningsfulla bilder från gårdsbutiken och familjens trädgård samt en historiebild av äpplet såsom fruktens symbolik och betydelse. Bokens huvudsakliga del består av sortbeskrivningarna på ca 30 stycken olika sommar-, höst- och vinteräppel samt en mängd recept på allt från drycker, inläggningar till efterrätter. För dig som vill läsa in dig ytterligare finns Kristina Görel Näslunds praktverk "Äppelbok" (2000) med desto fler sorter och mer ingående beskrivningar. Äppelfabriken är en säkerligen ett mycket trevligt utflyktsmål om man har vägarna förbi men även mysig och inspirerande sensommar/höstläsning.

/Sara

onsdag 10 september 2014

A Hard Day's Write av Steve Turner

Oemotståndlig för Beatlesfans, ovärderlig för de som är intresserade av musik i allmänhet - det låter som en överdrift, men hur ska man annars beskriva denna oerhört välskrivna bok utan att förringa dess meriter?  Hur att göra rättvisa en formidabel skattgömma av berikande upplysningar och underhållande anekdoter? I A Hard Day's Write av Steve Turner får vi bakgrundshistorien till varenda låt komponerad av Beatles. Vi får ta del av vad som inspirerade de tidlösa låtarna, något som torde ge en "natural high" till de fans som någon gång känt en eufori utlöst av äkta Beatlemania. Berättelserna bakom låtarna, oftast berättade av upphovsmännen själva, ger oss i den här boken en outsinlig källa av fascinerande fakta, en ström av aha-upplevelser. När man läser en bok som denna inser man att det finns tillfällen då användandet av superlativ faktiskt är berättigat.

Slå upp sidorna för Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band och du ser en teckning från 1967 av Lennons då fyraårige son föreställande en flicka som sonen satt bredvid på förskolan. På teckningen är flickan, Lucy, omgiven av stjärnor som liknar diamanter. När Lennon frågade honom vad teckningen föreställde förklarade sonen att det var "Lucy - in the sky with diamonds". Bläddra vidare; på sidan 164 finns en dramatisk bild av en vietnamesisk kvinna med ett barn vid sitt bröst. Bilden är från ett nummer av National Geographic som utkom vid början av Vietnamkriget, och har underrubriken Mountain Madonna. McCartney såg bilden, blev tagen av den, och fröet till "Lady Madonna" var sått. När du kommer till Abbey Road har bråket mellan medlemmarna intensifierats. George Harrison tog sin tillflykt i Eric Claptons villa på landet, lånade Claptons akustiska gitarr, gick runt i trädgården och kände den första vårsolen. Clapton berättar att han kom ihåg ögonblicket då "Here Comes The Sun" kom till. Vad har han har att säga och vad John, Paul, George och Ringo har att säga om vad som inspirerade varje låt de skapat, är aldrig långrandigt. Bara de mest väsentliga kommentarerna är utvalda. Och det är som det ska vara. Bara de bästa formuleringarna är bra nog åt att kasta ljus över ikoniska låtar skapade av ett av världens genom tiderna bästa band.
/Johan
A Hard Day's Write finns att låna på Karlskrona stadsbibliotek.

fredag 5 september 2014

Filmtips: American Hustle


En av förra årets mest omskrivna filmer var den amerikanska American Hustle, regisserad av David O. Russell som står bakom tidigare succéer som Du gör mig galen (2012) och The Fighter (2010).

American Hustle utspelas år 1979 i New York och i centrum står bedragaren Irving (Christian Bale). Han träffar den unga, smarta Sidney (Amy Adams) som blir Irvings affärspartner och älskarinna. Med stor framgång lurar de till sig pengar tills de en dag blir avslöjade av FBI-agenten Richard (Bradley Cooper). Richard har dock ett förslag till paret. Om de hjälper honom att sätta dit ett antal bedrägare i New Jersey kommer han att lägga ned åtalet mot Sidney och Irving. Paret ser inget annat val än att hjälpa FBI, men det blir farligare än de hade kunnat förutspå. Dessutom lägger sig Irvings labila fru (Jennifer Lawrence) i affären, något som visar sig bli avgörande för hur det hela ska sluta...

American Hustle är spännande, smart och invecklad. Filmen fångar 1970-talets tidsanda på ett otroligt snyggt sätt med kläder, frisyrer, scenografi och musik. Om det är svårt att hänga med i storyn räcker det att vila ögonen på det estetiska för att få behållning av filmen. Dessutom är skådespelarna mycket bra. Jennifer Lawrence briljerar som vanligt och Christian Bale likaså i tonade glasögon och sammetskostym. Om ni är pigga på en sväng till det glamorösa 1970-talet, kolla då in American Hustle!

/Maja

torsdag 4 september 2014

Nattfilm av Marisha Pessl

Den folkskygge och hemlighetsfulle skräckfilmsregissören Stanislas Cordovas 24-åriga dotter Ashley har upphittats död och allt pekar mot ett självmord... Journalisten, Scott McGrath, har sedan länge haft en särskild nyfikenhet till Cordovas filmer samt myterna kring hans livsstil och vem denne mytomspunne konstnär egentligen är och ser det därför som ett tillfälle i att gå till botten med familjen Cordova, en gång för alla! Han följer Ashleys fotspår, de sista tio dagarna hon var i liv, vilket leder honom till två vittnen, Nora och Hopper, som beslutar sig för att hjälpa McGrath i denna kluriga jakt…
Cordova håller själv till i ett storartat residens, även kallat ”The Peak”, en egendom på 120 hektar som omgärdats med ett sex meter långt militärstängsel för att undvika all form av kontakt med omvärlden. Här har familjen befunnit sig sedan 1976 och flertalet av hans omtalade skräckfilmer har spelats in här. Eftersom det i princip är omöjligt att ta sig in till ”The Peak” samt att komma i kontakt med Cordova som dragit sig undan och inte visat sig offentligt sedan 1977, tvingas McGrath, Nora och Hopper tala med gamla skådespelare, Cordovas ex-fruar, personalen på det mentalsjukhus varifrån Ashley Cordova rymde tio dagar innan hon hoppade ner för ett hisschakt, och de personer som på något sätt kommit i kontakt med henne under de sista tio dagarna i livet. Dock är det ytterst få som vill uttala sig om Cordova och hans metoder...

Ledtrådarna leder dem så småningom in i svartkonst och diverse mörka besvärjelser som Ashley varit inblandad i. Det framkommer även att Hopper en gång haft en mycket nära relation med Ashley, där de båda var nära att rymma utomlands tillsammans. En bit in i romanen blir det tydligt för Nora, McGrath och Hopper att de inte är ensamma, de känner sig ständigt förföljda och skuggade och blir allt för ofta varnade om de mörka krafter som Cordova besitter. Det är ingen lek de gett sig in på… Efter en hel del research och ett digert dokumenterande från McGraths sida blir de påkomna och bestulna på allt bevismaterial som de samlat på sig. Nora, McGrath och Hopper ser ingen annan lösning än att bryta sig in på ”The Peak” för att gå till botten med vad som kan ha hänt med Ashley. Är det ett självmord, eller i själva verket ett mord som det rör sig om? Och kan det vara självaste Cordova själv som är inblandad i det?

Hela tiden balanserar författaren Marisha Pessl mellan det fiktiva och det dokumentära och romanen innehåller till stor del journalistiska texter ur Vanity Fair, Rolling Stone och New York Times där läsaren nästan måsta rannsaka sig själv för att inte luras in i att Cordova faktiskt existerar… För visst upplever jag att det är på gränsen till verklighet och jag skulle ljuga om jag efter att ha läst ut romanen genast slängde mig över närmaste sökmotor för att försöka utröna vem karaktären Cordova egentligen bygger på. Det är omöjligt att inte bli uppslukad i ”Nattfilm” och i myten om Cordova. En av de bästa böcker jag läst i år som påminner mycket om en av mina favoritthrillers "Gone Girl" av Gillian Flynn.

/Sara

onsdag 3 september 2014

Karthago av Joyce Carol Oates

Karthago av Joyce Carol Oates har hyllats av internationell media. Washington Post skriver att den är briljant och att handlingen har överväldigande vändningar. Brittiska Guardian beskriver den som djuplodande och stark. Oates är en av vår tids mest framstående författare, en av de litterära mästare jag beundrar allra mest. Hon behärskar att skriva i många olika genrer; förra årets De fördömda var en skräckroman som Stephen King höjde till skyarna. Karthago kan ses som en thriller och har som sådan oförutsägbara avslöjanden som vänder upp och ner på det man trodde man visste. Men det är också en psykologiskt insiktsfull roman och har jämförts med Dostojevskijs Brott och Straff. Romanen utforskar människans förmåga till våld, kärlek och förlåtelse. Vi får delvis följa en ung man som försöker återhämta sig efter att ha fått en hjärnskada i en strid i Irak, delvis familjen till en försvunnen ung kvinna. Familjens chock och sorg efter försvinnandet speglar hur USA traumatiserats av terrordåden 11 september och krigen som följde. Denna familj blir ett mikrokosmos av USA som blivit alltmer sargat och splittrat efter många år av krig som slutat i tragedi även för många överlevande. Oates visar hur bräcklig en familjs sammanhållning är då den ställs inför en katastrof, men också hur vi har en inneboende förmåga att nå försoning

Cressida, dottern till en advokat och före detta borgmästare i en liten stad i USA, har försvunnit efter att ha gått till ett uteställe med dåligt rykte. Enligt vittnen sågs hon sist i sällskap med Brett Kincaid, en traumatiserad 27-årig krigsveteran. Innan Brett skrev in sig i armén och tjänstgjorde i Irak hade han ett förhållande med Cressidas äldre syster, Juliet. Cressidas föräldrar har utåt sett ett lyckat, lyckligt äktenskap. Men då de konfronteras med den psykiska påfrestningen att förlora sin dotter, spricker fasaden och hemligheter och svagheter avslöjas. Vi får följa familjen Mayfield när de blir alltmer desperata i sitt sökande efter den försvunna dottern. Pappan vägrar acceptera möjligheten att Cressida är död, samtidigt som denna hemska tanke ger honom ögonöppnande insikter och gör att han börjar ifrågasätta allt han trott på. Han plågas alltmer av allt han borde gjort annorlunda i sitt liv och allt han tagit för givet. Detta låter som om det skulle stanna upp tempot i boken, men berättandet har oupphörligen en rasande intensitet och handlingen växlar snabbt mellan yttre pulshöjande händelser och inre omvälvande reflektioner. Spänningsmomenten avlöser snabbt varandra när familjen förlorar kontrollen över sin desperation att hitta dottern och som läsare väntar man andlöst på att allt fler frågor ska få svar. Gick Cressida vilse i naturreservatet? Blev hon bortförd? Vad hände i Bretts bil, varför fanns det blodstänk på passagerarsätet? Är Brett skyldig till mord? Är det sant att han inte kommer ihåg någonting av den natten? Och sedan kommer de oväntade frågorna, de mer hårt hållna hemligheterna. Varför bröt Brett förlovningen med Cressidas syster Juliet, den vackra, religiösa och populära av de två systrarna? Och varför attraherades Cressida, den mer svårhanterliga systern, av honom efter att han kom tillbaka från kriget med en hjärnskada? Ju närmare svaren vi kommer, desto mer ökar spänningen i intensitet.

Vad som är säkert är att Cressida, den besvärliga av de två döttrarna, ifrågasatte allt, gjorde sin omgivning obekväm. Hon vantrivdes i den lilla staden där de religiösa, konforma invånarna lever förutsägbara liv utan reflektion. Hon led nästintill till döds av tristess, otålighet, rastlöshet och stod inte ut med hur lättrogna folk var. Religiositet och patriotism tråkade ut henne, hon tappade lite mer av sin tro på mänskligheten för varje dag som gick. Samtidigt får vi följa Bretts historia, hur han går igenom en troskris i Irak. Efter att ha bevittnat en våldtäkt har han svårt att skilja mellan verklighet och mardrömmar. Cressida är dock den mest komplexa, mest intressanta, av bokens karaktärer, och just därför är det så svårt att acceptera möjligheten att hon kan ha dött den natten då hon försvann. Hos Cressida fanns en längtan att bryta mot trångsynta, invanda sociala konventioner. Som läsare spekulerar man om hon kanske ville lämna sin familj för att upptäcka vem hon var utan dem, utan deras definition av henne. Innan hon försvann sökte hon efter en omvandling och det var som om hon sökte sig till Brett för att hon trodde att tillsammans med honom kunde hon hitta sin sanna plats i världen. Boken är konsekvent mästerlig, liksom Oates karriär. Jag kan inte rekommendera den här nagelbitaren nog!
/Johan

tisdag 2 september 2014

Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Nora Eldridge är 42 år och jobbar som lärare i en tredjeklass på en skola i Cambridge. Hon lever ensam och beskriver sig själv som en typisk kvinna på övervåningen: "Vi finns alltid en trappa upp. Vi är den tysta kvinnan i lägenheten längst bort i korridoren, hon som alltid sopsorterar, som ler och hälsar glatt i trappan och bakom vars stängda dörr det aldrig hörs ett knäpp. Vi lever våra liv i stilla förtvivlan, vi kvinnor en trappa upp, med eller utan en satans katt eller odräglig flåsande labrador, och inte en själ märker att vi är rasande. Vi är fullständigt osynliga."

Nora har länge varit en kvinna som tar det hon får istället för det hon verkligen vill ha, som försakar sitt eget liv för att kunna hjälpa sin sjuka mamma och ensamma pappa, som när en hemlig konstnärsdröm som det aldrig riktigt verkar bli något av. Men så en dag börjar det en ny elev i hennes klass på Appletonskolan. Reza heter han och han får snabbt en speciell plats i Noras hjärta. När Reza blir offer för en misshandel på skolgården lär Nora också känna Rezas föräldrar, Sirena som är konstnär och Skandar som är gästföreläsare på universitetet. Hon dras ohjälpligt till denna familj, fäster sig vid var och en av familjemedlemmarna på ett närmast besatt vis.

Sirena arbetar med ett konstprojekt som hon ska ställa ut då familjen återvänder till sitt hem i Paris påföljande år. Hon behöver en ateljé, och övertalar Nora att dela hyran med henne. De båda kvinnorna arbetar tillsammans om eftermiddagarna, och det är så fascinerande att läsa om skapandet av deras respektive konstverk. Sirena tillverkar en magisk Alice i Underlandet-värld som publiken själva ska bli en del av, och Nora bygger små små miniatyrer av några kända kvinnors rum.

Vad Nora egentligen känner för Sirena, eller för hennes man Skandar, är oklart också för henne själv. Hon vet bara att det känns som att de har gett hennes liv en mening som tidigare saknades, och att hon nu upplever att precis allt är möjligt. Men vad känner de för henne egentligen? Hur viktig är hon i deras liv och vad har hon rätt att kräva av dem?

Att allt inte kommer bli som Nora drömmer om framstår tydligt för alla utom henne själv, men exakt hur fel det kommer sluta vet vi inte. Det ger romanen en närmast thrillerartad stämning och jag är i författarens grepp från första sidan till den sista. Jag älskar hur Messud sätter fingret på Noras ilska, drömmar och behovet av att någon gång få vara den allra viktigaste personen i en annan människas liv. Sedan är språket i en klass för sig också.

/Helen

måndag 1 september 2014

Måsteläsning i höst!

Det är den 1 september och hösten är officiellt här (ledsen om det kommer som en chock för någon!). Som vanligt är dock hösten full av höjdpunkter och godbitar för oss boknördar! Bokmässan har i år temat "Brasilien". Jättespännande tycker jag, och i brist på mässbesök läser jag gärna den nyutgivna "Salladsnätter" av brasilianska Vanessa Bárbara, som Sara skrivit om här på bloggen. Michel Laub är också från Brasilien och debuterar på svenska med romanen "Att falla", som börjar med ett födelsedagskalas och mynnar ut i allmängiltiga frågor om val man gör i livet, om skuld och om varför man blev den person man blev...

I augusti var det 100 år sedan den svenska deckarförfattaren Stieg Trenter föddes, och med anledning av detta ges hans böcker ut på nytt med snygga omslag av fotografen K W Gullers, tillika nära vän till Trenter och förebild för böckernas detektiv Harry Friberg.

Therese Bohman har just gett ut sin andra bok. Hennes debut "Den drunknade" har jag tidigare skrivit om här på bloggen, och den gav verkligen mersmak. Alldeles för länge nu har vi fått nöja oss med sporadiska artiklar i Axess och Expressen, samt en hel massa roliga och tänkvärda tweets, men nu är hon tillbaka i bokform med "Den andra kvinnan", en annorlunda skildring av en utomäktenskaplig relation ur den andra kvinnans perspektiv...

Om ett liknande tema handlar Lena Anderssons "Utan personligt ansvar", en slags uppföljare till "Egenmäktigt förfarande", där vi får följa Ester Nilssons vidare öden och äventyr, då hon blir handlöst (och vettlöst) förälskad i ännu en kulturman...

Liv Strömquist kommer ut med ett nytt seriealbum i höst - hurra! "Kunskapens frukt" handlar om det kvinnliga könsorganet och beskrivs såhär av Galago: "I en brokig mosaik bestående av gamla greker, stenålderskvinnor, Sigmund Freud, cornflakes-entreprenörer, prinsessan Törnrosa, hinduistiska gudinnor, Dogge Doggelito, biologiböcker och Stig Larsson försöker Liv Strömquist knåpa ihop en bild av det organ som Gustave Coubert kallade 'Världens ursprung'."

Här på bibblan kör höstprogrammet igång nu, med bokcirklar, bokcaféer och mycket mer - kolla in allt som händer på hemsidan! Redan ikväll är det dags för höstens första Café Bokstugan kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Personalens bästa boktips utlovas, och som vanligt avslutas kvällen med bokutlottning. Vi är alldeles särskilt glada över att Systrarna Lindqvists café och hembageri är tillbaka och serverar gofika för en liten slant!

Välkomna!

/Åsa